Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Martoff, L.: Gustave Hervé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigs vinstbeskattningen, moratorium för
bostadshyror och arrendeavgifter o. s. v.,
för att alltid åter draga sig tillbaka, så
snart motsidan hastigt låter höra sitt
non possumus! I namn av att
upprätthålla den för en slutlig seger så
nödvändiga heliga enigheten kastar han
omärkligt överbord bit efter bit av sin
jakobinska toalett. Den
revolutionärt-demo-kratiska patriotismen förvandlar sig så
småningom till patriotism rätt och slätt.
Vid slutet av år 1915 hade denna
utveckling nått så långt, att Hervé endast
gjorde sitt bokslut, då han förkunnade,
att efter den 1 januari skulle hans
tidning Guerre sociale (det sociala kriget)
komma att heta Yictoire (segern).
Denna namnförändring motiverade han med,
att han givit upp ”det sociala kriget”
icke blott för tiden under det nationella
kriget utan även för framtiden och att
han ville betona detta. Däri låg en
otvetydig utmaning mot partiet, vars
officiella ideologi just utmynnar i
uppfattningen, att det nuvarande
vapenstilleståndet i klasskampen icke får vara
något förspel till «n varaktig klassfred.
Och denna utmaning måste Hervé kasta
det i ansiktet, emedan de officiella
partiledarna försattes i nödvändigheten, att
allt oftare och alltmera bestämt erinra om,
att åvägabringandet av en dylik klassfred
icke låge i deras avsikt. Denna
nödvändighet framkallades av en uppdykande
organiserad opposition, vars tillvaro ledarna
gärna velat dölja, vilket emellertid Hervé
icke gjorde. I detta avseende var hans
politik direkt motsatt de officiella
partiledarnas. De senare bemödade sig att
försvaga oppositionen och hindra, att dess
inflytande växte — bestämt fasthållande
vid att partiet förblivit och även i
framtiden skulle förbli sig troget och att
vapenstilleståndet i klasskampen blott var
«n övergående episod, som icke
förpliktigade till någonting. Men Hervé, och
däri visar sig obestridligt denne
rätlin-jige politikers starka sida, insåg genast,
att ett vapenstillestånd med utsikt, att
det i morgon ’åter. skulle upphävas,- måste
förlora hela eller en stor del av den
betydelse, som man väntat av det när det
blev slutat. Den koncentrering och det
uppbjudande av nationens alla krafter,
som ett ”krig ända intill slutet” fordrar,
förutsatte en viss trygghet icke blott för
i dag utan även för den politiska
morgondagen. För att det nationella
enandet ens ett ögonblick skulle kunna
övervinna klassmotsatserna, måste borgaren
ha säkerhet för, att man icke i morgon
grepe honom i strupen och arbetaren för
att man i morgon skulle draga försorg
om honom. *
I en av sina sista artiklar, där Hervé
kungjorde den nya etappen i sin karriär,
förklarade han, att han skulle kunnat
bordlägga till efter kriget sina förslag
om en radikal likvidering av den gamla
ideologien, om han vore säker på, att
oppositionen icke skulle bli starkare och
att partiet icke skulle komma att
hämmas på sin nya väg. MJen då saken låg
på annat sätt, så bleve han tvungen att
radikalt och utan omsvep kasta upp
frågan vart de senaste årens hela
utveckling pekade och vilka slutsatser som
måste dragas härur. Hervé sade ut ”vad
som är”, vad som logiskt måste följa av
det läge som tillskapats. På
partikretsarna gjorde denna utsago ett sådant
intryck, att man ofördröjligen förde
formellt fram förslaget om Hervés
uteslutning på grund av hans öppna brytning
med partiprogrammet. Frågan blev.
stående öppen: partimajoriteten, som Hervé
så olägligt hållit spegeln framför kan icke
fatta något bestämtt beslut och hoppas att
komma ifrån saken genom att skjuta
på den. Emellertid måste Hervé lämna
centralstyrelsen, vilket även formellt gav
honom friare händer för sitt arbete.
* Den behandling av
borgfredsproble-met, som förf. här och i det följande
presterar med sina ampla lovord åt Hervés
”rätlinjighet ”, synes väl mycket
kalkerad på tyska partiförhållanden. En
borgfred, som tillskapats av en fientlig
invasion, är mera en del av en naturkatastrof
än en överenskommelse mellan
partiledare. övers. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
