Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Martoff, L.: Gustave Hervé - Ström, Erik: Omvärderingen av Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m Och Hervé utvecklar ett positivt
program för morgondagen, vilket det skulle
vara det nationalsocialistiska partiets
uppgift att i förbund med andra partier
förverkliga: utvecklingen av den
nationella industrin; förbättringen av
hamnarna vid kusten och trafiklederna;
administrativ decentralisation; åtgärder mot
den avtagande nativiteten och mot
alka-holismen,
varvid vi aldrig få lämna ur sikte, att
Frankrikes kapitalistiska utveckling är
ett conditio sine qua non för varje
förbättring i arbetarnas och böndernas
läge. ’3
Slutligen i en tredje artikel,
rubricerad: Klyvningen är oumbärlig, säger
Hervé efter att ha visat att klyvningen
i realiteten redan förefanns och endast
behövde formellt bekräftas:
Yi skulle vara dårar eller förbrytare,
om vi efter världskrigets slut vägrade
att förena oss med den republikanska
regeringen, den kapitalistiska klass och den
företagarstat, som skall leda vår
nationella pånyttfödelses sak, om vi icke
förenade oss med dem till ett lojalt hjärtligt
samarbete, fjärran från varje tanke på
borgarkrig. Utan att förneka klassernas
bestånd, utan att vilja sätta ifråga att
arbetarklassens intressen emellanåt
kunna komma i kollision med
kapitalistklassens och att proletariatet ofta faller
offer för den sociala orättvisan, äro vi
beslutna att blott använda lagliga medel,
röstsedeln för att genom den allmänna
rösträttens organiserande och
pedagogiska verkan förverkliga våra ideal
av’social rättfärdighet och folkrätt.
Så lyder den våldsamme franske
publicistens sista ord. Trogen hela sitt
förflutna driver han frågorna till sin spets
och löser dem radikalt och tynger därvid
icke sitt sinne med grubbel över, om en
politiker kan vara berättigad att i dag
lämna allt, som han i går ägnade sin
dyrkan. Trogen hela sitt förflutna
skyndar han sig att följa den brokiga
mängdens rop från gatan, denna mängd som
under krigets händelser kommit oense med
sig själv och nu väntar på ett klart, fast
svar på frågan: vad skola vi göra?
Om det är Hervés stjärna givet, att på
nytt lysa upp den franska allmänhetens
horisont som förkunnare av det ”nya
evangeliet” eller om han liksom sin
”mästare” Rochefort skall sluta som en
ensam mot allt och alla brummande
publicist — svaret på den frågan skall väl
en ganska nära framtid giva.
Omvärderingen av Thorild.
För TIDEN av ERIK STRÖM.
Man finner väl i hans ofta dunkla,
motsägelsefulla skrifter och även
där — ställen, där han talar
förklenande om förståndet — dock
övervägande flera, där han prisar det.
En vanlig sammanställning hos
Rrousseau är förståndet och hjärtat,
förståndet och samvetet, förståndet
och det inre bifallet.
I det fall han förklenar, menar
han,i allmänhet ordet i en speciell
belysning — ett syllogistiskt
förskruvat, sofistiskt eller populärt,
ytligt mondänt ”raisonnement”.
Rousseau reder ju i allmänhet
(Forts. fr. sid. 354.)
icke logiskt ut sina termer,
använder ofta olika för samma saker, och
samma för olika.
’ ’Le jugement9 ’,
omdömesförmågan — sätter han emellertid i
allmänhet oförändrat såsom hörande
till det högsta och sacrala hos
människan, det egentliga jaget, det
immateriella. Han kallar henne bland
annat den aktiva kraften, den
intellektuella kraften.
Men han skiljer därvid liksom på
2 grader eller arter — på det mera
yttre, discursiva — la raison.
Och det mera inre dunkla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
