Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - Örne, Anders: Lantarbetet i Sverge för hundra år sedan. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundrade efter mönster från
Tyskland och Danmark ha mera
allmänt kommit i bruk. Arbetet vid
herregårdärna utfördes därför i
regel av på vanligt sätt legda drängar
och torpare, som icke allenast
er-höllo lön med penningar, utan också
sin föda på gården. Till varje
sådan hörde ’-därför’ i regel ett
avsevärt hushåll, som hade sin särskilda
föreståndarinna. Hurudan denna
mathållning var berodde
naturligtvis i första hand på ägaren, men helt
säkert icke heller i ringa mån i
an-. dra hand på den, som skötte samma
hushåll.
Yad arbetstiden angår, får man
med skäl säga, att denna på
herregårdarna var mera bestämd, om än
den här, som bland
hemmansbrukar-na, var lång. Tröskarbetet fortfor
på samma sätt, men hade man icke
sällan vid.herregårdarna legda
arbetare, som för ”tröskeskäppa”
utförde bemältä arbete. I stället för
penningar erhöllo de vissa
procent-av den säd, som dé tröskade ut.
Därför stod det i deras eget skön att
börja då de ville och sluta på
aftonen vid tid som de själva bestämde.
Icke sällan användes emellertid
torpare till detta arbete. Och dessa
hade säkerligen att hålla på med
ar-feetet under lika lång tid, som
f8fc-1 hållandet var vid det mindre
jordbruket.
I allmänhet pågick också detta
betydligt mera intensivt å
herregårdarna än hos bönderna. De förra
hade sina ladufogdar, som i
aHmän-het, åtminstone mången gäng, voro,
i likhet med länsmännen för
bönderna, en sorts ”beskällare”, som med
alla till buds stående medel sökte
att pressa fram det mesta möjliga i
arbetsväg. Vid jordens körning s
brukade man indela åkerarealen i
lika stora tegar, som var och en hade
att köra på en bestämd tid. I regel
tog man också till så att det skulle
räcka. Nu är det ju allmänt så,
att en person kan producera mera,
en annan mindre av mänskligt
arbete, beroende såväl på fallenhet .
som fysisk styrka. En kan
dessutom göra arbetet mera slarvigt än
den andre. Arbetet är rent
individuellt, varför man lätt kan förstå,
vilka skriande motsatser här skulle
uppstå. Ifråga 0111 plöjning o. d.
arbete var man ju ävenledes
beroende av hästarna, vars individualitet
ifråga om arbetsprestationer kan
vara lika stor, som människans.
Men därtill togs sällan hänsyn, utan
det var endast att driva på, så att
alla skulle söka komma lika fort till
det bestämda målet.
Att dessa individuella kraftprov
ofta blevo satta på hårda prov
under slåtter- och skördetiden kan man
lätt förstå. I regel gick fördrängen
först, som vanligtvis bestod av en
stor och stark karl, som hade både
kraft och förmåga att svänga sin lie.
Och ville han vara vän med rättaren
och arbetsledaren måste han också
göra detta på ett ordentligt sätt.
Sedan följde efter honom en lång
rad av övriga gårdens karlar,
drängar och torpare, unga och gamla om
varandra. Alla hade att taga lika
breda hugg och alla skulle ”följa
med” på lika långt avstånd från
varandra. Ingen fick bli efter, ty
det ansågs först och främst för eri
stor skam och för det andra grep
rättaren då tämligen snart in för
att med mer eller mindre skärpå i
tonen, hårda ord eller* svordomar
mana ^)å den efterblivne. Yäl
kunde en eller annan av de gamla
tör-parna söka följa efter genom att
minska på huggen, göra skäran i
säden eller gräset mindre bred, men
dÄ^dröjde det icke heller länge
förrän vederbörande infann sig och
upplyste den skolkande om, att lika väl
som liarna vid gården voro lika
breda, skulle också sk ärorna vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
