Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1916 - v. Kraemer, Vera: Två sociala folkskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas hurtigt och muntert, men också
mördas med en nästan parodisk
hantverksmässighet. Vi få
Fredmunds-bergsdådet och Östmarksmordet i
tankarna när vi läsa om detta, om
Bengt fjärdingsman, oäktingen, som
synes predestinerad till mördare i
stort, fast han i början strävar att
gå den smala vägen.
De båda, Simon och Frans,
komma till staden och gå genast var sin
väg. Simon blir organiserad
arbetare, gift med en bra flicka, han har
också en genompräktig far. Han
faller en gång ner i ’arvpölen’,
stjäl i ett slags galenskap och
kommer i fängelse. Men han har inom
sig det, som säger honom att han
handlat orätt, icke att det handlats
orätt emot. honom -— vilket inte hör
hit. Och han går ut ur fängelset
som en bra människa.
Recensenten har träffat en gång
på journalistyrkets vägnar ett slags
predikant, en norrman. Denne hade
varit förbrytare, hur pass grov vet
jag ej, och nu blivit ”omvänd”.
Han agnade sig åt fångar öch han
sade två saker, ’bakom vilka det låg
.erfarenhet. Den ena: Det hjälper
inte att komma ur ett fängelse och
få mat, dryck och arbete. Det är
inte nog efter en sådan pers. Vid
mat blir man snart van... Men
man skall komma ut i verkligheten
igen som en annan, en omskakad, en
ut- och invänd människa. Då
kanske man kan stå emot. Och den
andra: Ni vanliga människor förstå
icke en sak, nämligen den att det
omoraliska, det låga, det smutsiga,
är icke så lågt för clen undre
världens folk som för er. De ha andra
begrepp om smuts. Det ni rysa för
att röra vid med tång, det äro de
vana vid, det ta de i med hela
handen’ utan att ens märka det. Och
det är klart att då är det lättare att.
om och om igen vandra i fängelse.
Simon kom ut ur sin pers så om-
skakad och var alltjämt en hel
människa.
Återstår så den andre, Frans, som
snart tog sig namnet Frasse
Gyllen-hjelm.
Hans mor var mursmäcka och
arbetade som eivträl för att hålla ihop
det s. k. hemmet. En präktig
skildring av denna, stackars kvinna, så
hård och rå till självförsvar, méd
sin rytande moderskärlek. Hön dör
ochr Frasse står en dag framför
hém-mets dörr, som är stängd för honom.
Genom ren otur, eii verklig slump,
kömmer han i rättvisans klor — och
för honom, sådan han är, är nu häns
bana utför klar. -
Var har Martin Koch sett de
hemska barnaår han skildrat i Frasses
lekar? Detta är sett, ingen kunde
ge det så oundvikligt ohyggligt
annars. Ått han icke Överdriver det
han sett är säkert— men kanske han
ser svart överallt, det är möjligt’
Redan den som läst hans bok, fär
långt efteråt en trollskärva i ögat,
ser ont överallt på gator och torg.-’
Här möter man samma syn som i!
’ ’Arbetare ’ett fasansfullt
los-släppt könsliv, driften, i sin
dummaste form, inte ens som djurens
begränsad till visså tider, utan
flö-dande ständigt, slappt och
hungrigt,-•flinande, otyglat, det enda som
uppfattats av tillvaron, den enda
ersättningen for allt som saknas.
Frasses väg går vidare. Han skall
söka arbete, komma i lära. Men
redan här visar det sig av vad art han
är, lös alltigenom. Ingenting vill,
kan eller orkar han. Och en dag
råkar han ut för en oväntad erfa-*
renhet, han slår an på en äldre man
och finner plötsligt ett oändligt, lätt»
sätt att förtjäna pengar. Nu är han
försörjd. Så länge han är skapligt
ung.
Martin Koch rycker som sagt här
slöjan av homosexualiteten, söm
aldrig behandlats på allvar förr (Jbh;>
V. Jensen exempelvis låter ’ den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
