Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1917 - Hedeman, Ejnar: Kulturell regress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EJNAR HEDEMAN: KULTURELL REGRESS.
29
männen och diplomaterna, men
folken själva äro förvisso icke utan
skuld. Huru -ofta ha vi icke under
dessa skräckfyllda år sökt
lösningen till den gåta, som dränker
folken i strömmar av järn. och blad.
Det synes oss ofattligt att ett
släkte, som står på höjden av aj i.
mänsklig, utveckling, som skördat
seklernas mödosamma
kulturgärning och självt röjt väg mot
sanningens- och humanitetens ideal, sa
lättsinnigt kastat alla värden
överbord, offrat sina heligaste och bästa
skatter och utan tvekan, utan
motstånd, likgiltigt och lydigt böjt sig
under förnedringsoket. Men kanske
det dock, om vi i sanningens namn
pröva alla fakta, finnes en lösning
till gåtan, något som kan förklara,
om också icke ursäkta den viljelösa
underkastelsen i avgörandets timma.
1 en artikel, skriven under juni
1916, säger Georg Brandes på tal
om tillståndet i Europa före
krigsutbrottet: "Krigen med al dens:
uhyre Brutalitet var kun mulig,
for di alle Forudsa^tnin ger for den
var givne i Fredstid." Hans ord
kunna icke misstydas. Det är icke
endast på det politiska området utan
kanske fastmer i folkens sociala och
sedliga liv under tiden närmast före
katastrofen vi skola finna
betingelserna till världsbranden,
förklaringen, varför den kunde komma till
stånd, trots vår kultur och
utskrikna civilisation. Om vi vilja vara
ärliga, så måste vi också erkänna,
att de senare åren haft att uppvisa
en del företeelser inom skilda
områden, som icke varit ägnade att
stärka tron på det tjugonde
århundradets fullkomning. Det var som om
en reaktion hade inträtt, som om
mänskligheten icke förmått hålla
jämna steg med utvecklingen, som
om de stora andarnas
framträngande mot större klarhet och deras
lyckosamma strid för niänniskans
psykiska och fysiska överlägsenhet
gentemot naturen kommit dem att
stå ensamma, framom, alla andrioeh
övergivna av massorna. •
Reaktionen har härjat i alla
läger, genomsyrat alla klasser,
angripit det sedliga livet, väckt rå
lidelse till liv bland de bredare
lagren, dragit ned andens stormän i
vardagslivets smfåsinthet och
själviska intressekonflikter och rest
förvärvsbegärets guldkalv på
idealens utb runna altaren. ReaktioL
nen har svept som en pestvind in
över länderna för att slutligen fira
sin blodigaste triumf i 1914 Ars
världskrig.
Det är kanske främst ungdomen,
som fallit offer för dess smittofrön.
Ungdömen vill helst stå på
flyglarna, ytterst till vänster eller höger.
Den älskar de enkla linjerna, de stora
målen och den hetaste striden. Den
är* framförallt lättrörd. Av
gammalt har den haft namn om sig att
vara radikal. Det har också
funnits en. tid, icke mycket avlägsen,
då ungdomen stod i spetsen för
re-formpartien. Den hade kulturella
intressen och eldades av lösenorden
från tankens hövdingar i alla
länder. Men reaktionen kom, de gamla
gudarna övergåvos och altaren
restes åt nya. Man trodde att de
voro nya, fastän de voro av
betydligt äldre datum än de övergivna.
Den mäktigaste av dem alla var
nationalismens. Kring honom
samlades nu de unga skarorna, lika
hänförda som förut, lika dådlystna och
storordiga. Jag tänker nu blott på
den bildade ungdomen,
universitetens och fackskolornas.
Arbetare–ungdomen är icke bliven
nationalistisk, men den har heller icke l«cilt
förmått stå reaktionen emot,
Vi behöva endast erinra oss de
nationalistiska klang- och
jubeldagarna i februari 1914 och den roll,, den
akademiska ungdomen spelade i de
reaktionära partiernas sold.
Minnet är icke angenämt, allra minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
