Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1917 - Backlund, Sven: Brytningarna inom den tyska socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TIDÉN
tet icke slutit upp med de andra
partierna kring riksledningen.
Men Tyskland själv då?
Fullföljer inte det också imperialistiska
syften i kriget?
Här blir argumenteringen
vacklande och osäker. De härskande
klassernas erövringsmål ligga ju
kända för hela världen.
Man gör emellertid gällande,
att rikskanslern icke är deras
man och har som stöd härför
kunnat hänvisa till den
våldsamma kampanjen mot honom från
de utpräglat annexionistiska
partiernas sida. Socialdemokratins
första plikt i nuvarande ögonblick
är därför att positivt stödja
rikskanslern mot högern och
national-liberalerna. Skulle den få över sig
endast skenet av att stå likgiltig
inför det tyska folkets öde i detta
krig, så skulle detta endast bidraga
till att föra skarpmakarnas politik
till seger.
Häremot invända nu
minoritetens män, att hela denna politik är
en illusionspolitik från
början till slut. Rikskanslern är nu
som förut helt och hållet de
härskande klassernas man. Vad som
skiljer är endast en olika
uppskattning av Tysklands möjligheter och
av krigsläget. Närmandet till
socialdemokratin är en manöver för
upprätthållandet av borgfreden,
som är en krigsfaktor av största
betydelse. Utlandet har icke
kunnat övertygas om den tyska
rikskanslerns vilja till fred och
folkfrihet. Och hur skulle det kunna det,
då rikskanslern -aldrig med ett ord
principiellt tagit avstånd från
an-nexionskraven ? I utlandet ser man
endast de praktiska resultaten av
Tysklands politik, man ser Polen
och Belgien, man lever i en absolut
orubbad övertygelse att Tyskland
drivit fram kriget, man ser ett
fredsanbud förbundet med en
kategorisk vägran att angiva
fredsvillkoren och omedelbart därefter
en skärpning till det yttersta av
krigföringen med en direkt
utmaning av hela den neutrala världen.
Den enda möjliga vägen till fred
är att fredspartierna i alla länder
stärkas, menar därför minoriteten
och pekar på att den tyska
socialdemokratins uppslutning till
rikskanslern haft en rakt motsatt
effekt. Ur denna synpunkt är
minoritetens självständiga
framträdande av stor betydelse framhåller
man; härigenom återvinnes de
utländska partivännernas förtroönde
och en basis skapas så småningom
för en internationell Proletärisk
fredsaktion i Internationalens
anda.
Vägrandet av krigskrediten
innebär icke att man vill lägga
fosterlandet värnlöst för fienden.
Utövandet av militärtjänsten är en
statsborgarplikt, som ingen får
undandraga sig. Men en
parlamentarisk votering är en politisk
handling, som klargör huru man ställer
sig till regeringens politik och
genom att bevilja medel till kriget
uttrycker man sitt gillande därav och
påtager sig ansvaret för detsamma.
Att kriget till sist skall kunna
komma att gå ut över Tysklands frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
