Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1917 - Swart, Sixten: I folkundervisningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TIDEN
och historia. Den lärokurs, som
anses kräva denna tid, består av:
bibelläsning, valda berättelser ur
bibliska historien, Luthers lilla
katekes med den antagna utvecklingen
samt valda psalmverser. I de
metodiska anvisningarna (i
Normalplanen) härtill finnes anmärkt, att
"orgagrant återgivande av de
bibliska berättelserna icke får
fordras" och i övrigt hänvisas till
ovannämnda cirkulär av 12 maj
1865.
Att åt inlärandet av denna kurs
anslå tre gånger så lång tid
som åt en — låt vara mycket
summarisk — genomgång av
elementerna i botanik, zoologi, geologi, fysik
och kemi måste betecknas som
minst sagt underligt.
I praktiken gestalta sig
förhållandena understundom ännu värre.
Från flera skolor berättas, att när
dagens kristendomsläxor ej gått så
bra som vederbörande fordra,
anslås en eller flera av de kommande
timmarna i övriga ämnen till
överläsning. Fram på eftermiddagen
företages sedan ett nytt förhör i
katekes eller biblisk historia. Att
härvid ämnena räkning och
naturlära få sitta emellan har man ganska
stora skäl att misstänka. — Många
andra företag i liknande syfte
kunde anföras.
Kristendomsundervisninfens
skrymmande plats på läsordningen och
det olidliga tryck, som de
krävande utanläxorna i katekes och
biblisk historia utöva på
undervisningen i andra ämnen m. fi. härmed
sammanhängande frågor — allt
detta är ju gamla kända
anmärkningar, som utan resultat under de
sista tio åren år efter år dykt upp
från olika håll. Ofta har man
varit böjd att avfärda dem med det
påståendet, att de tillhöra en
förgången tids oundvikliga
missförhållanden, vilka numera avhjälpts. Till en
liten del är nog detta sant. Men var
och en, som företar sig att närmare
undersöka detta i olika delar av
landsbygden, skall i de flesta fall
finna hithörande förhållanden
sämre än han väntat.
Det är självklart, att i väsentlig
mån undervisningens resultat bero
på läraren. En energisk och om
folkupplysningen nitälskande lärare
kan åstadkomma underverk även
under små och tryckta förhållanden.
Men motarbetas han då år ut och år
in av barnens fäder, kyrkostämman
och skolrådet med prästen som
ledare och uppeggare, då är det
sannerligen inte att undra på, att till sist
även den starkaste böjes och låter
undervisningen förfalla i död
slentrian. Så har det gått i hundratals
skolor, och så går det varje dag. —
Detta gäller i alldeles särskilt hög
grad småskolorna, vilkas lärarinnor
ofta till den grad terroriseras, att de
snart sagt icke våga läsa något
annat än kristendom och något litet
innanläsning. Följden härav blir,
att folkskolornas lärokurser flyttar
cirka ett år tillbaka i tiden och vid
avgången ha lärjungarna blivit be
dragna på det sista årets
undervisning, vilken omöjligen kan
medhinnas.
Utom denna mera indirekta och
oförskyllda skuld, som lärarna
kunna ha till den bristande
effektiviteten hos vårt
folkundervisningssystem, äro tvenne mera direkta fall
tänkbara.
Det ena är möjligheten, att
lärarnas teoretiska utbildning skulle
vara otillräcklig, och det andra är det
kända förhållandet, att lärarens tid
och intresse ofta tages så i anspråk
av andra göromål, att
undervisningsarbetet blir lidande därpå. Vad
det förra fallet beträffar, har man
säkerligen numera ingen
anledning att oroa sig. Undervisningen
vid våra seminarier har under de
senaste 10 à 20 åren gått oerhört
framåt, kurserna ha utvidgats och.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
