Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1917 - Swart, Sixten: I folkundervisningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIXTEN SWART: I FOLKUNDERVISNINGSFRÅGAN.
49
metoderna moderniserats. Och
dessutom måste beaktas, att
folkskollärarekårens strävan efter fortsatt
utbildning vid kurser av olika slag
såsom universitetens sommarkurser,
de olika kurserna på Nääs samt
spridda kurser i alkohologi,
jordbrukslära, gymnastik m. ni. har
varit och är fortfarande enastående
energisk och säkerligen rikligt
fruktbringande.
Vad den andra punkten beträffar,
vilken ju formulerats i den klassiska
satsen: "Klockarefar skall allting
bestyra", så måste det nog
erkännas, att den delvis är riktig.
Mången lärare splittrar sin tid och
riktar in sina intressen på andra
områden än skolan och arbetet där, så att
— i värsta fall — detta sjunker ned
till en syssla av underordnad
betydelse. En orsak är, att läraren i
många socknar är eller åtminstone
varit den ende i egentlig mening
läs-och skrivkunnige och därför av
allmänheten anlitas för allehanda (icke
sällan juridiska) uppdrag. Ettanna;
och tyngre vägande skäl är, att hans
minimala lön tvingat honom att för
sitt och eventuellt familjens uppe
hålle tillgripa biförtjänster i så
stor utsträckning, som det varit
honom möjligt att erhålla. Den
lagstadgade (1 juni 1900) avlöningen
uppgår nu för manlig lärare till 900
~*kr. med tre ålderstillägg å 150 kr.
efter resp. 5, 10 och 15 års
oförvitlig tjänstgöring samt fri bostad och
vedbrand och var förr ännu lägre.
Hur så många lärare kunnat
existera å orter med höga
levnadsomkostnader samt dryga skatter och där
till ofta giva sina barn en dyrbar
uppfostran .— ett drag, söm länge
varit karaktäristiskt för
folkskollärarekåren — är nära nog en gåta,
som törhända till en del får sin
lösning genom nämnda extra
inkomster.
En annan följd av de låga lönerna
är den, att vid mänga skolor under-
Tiden n:r ¾ 1917.
visningen av brist på kompetenta
sökande vid platsernas
ledigförkla-rande måste skötas av inkompetenta
personer, t. ex. folkskolläraretjän
ster av småskolläi arinnor och
små-skollära-rinnetjänster av
oexaminerade och ofta olämpliga krafter. Att
detta skall ha svåra följder med
avseende på undervisningens resultat,
säger sig självt.
De ämbetsmän och myndigheter,
vilka det åligger att utöva tillsyn
över folkundervisningen, äro statens
(och på vissa ställen enskilda)
folkskoleinspektörer och —
prästerskapet, biskopen och domkapitlet.
Enligt k. m:ts instruktion för
folkskoleinspektörer (11 nov. 1904)
åligger dessa att övervaka, att
gällande författningar rörande
folkskoleväsendet efterlevas samt att
söka främja folkskoleväsendets
utveckling. "Inspektören bör tillse,
att inom skoldistriktet finnas
tillräckliga lärarekrafter, tjänliga
skolrum, erforderlig
undervisningsmateriel m. m. samt att, där icke
medellöshet eller lokala förhållanden
lägga hinder i vägen, barnen må
erhålla så lång undervisningstid, som
i folkskolestadgan avses". —
Reflexionerna göra sig själva. Sköttes
inspektionen tillräckligt energisk;
— såsom fallet är på vissa håll —
skulle stora förändringar till det
bättre ske inom
undervisningsväsendet i hela vårt land.
Sammanfattning.
Vårt folkundervisningssystems
effektivitet skulle på grundval av nu
gällande förordningar avsevärt
höjas
om folkopinionen gent emot
folkundervisningen vore mera
gynnsamt stämd, än vad nu är
fallet;
om undervisningstiden vore
mera rättvist fördelad mellan
de olika ämnena;
om lärarnas avlöning vore så-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
