Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1917 - Langenfelt, Gösta: Apropå den nyaste språkrensningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TIDÉN
några synpunkter till problemets
belysning.
Det är sant, att nusvenskan är
färglösare och märglösare än
tidigare epokers språk, och det kan väl
vara sant det också, att tidningarna
ha sin stora skuld till
förflacknin-gen. Det kan ju inte hjälpas, att
man tar intryck av stilen och orden
i tidningarna; jag överaskade mig
själv häromdagen med att säga både
’utöka’ och ’utnyttja’, båda av hr
Berg fördömda ord. Men jämför
vår lagtext nu och 1734 års! Vilken
oändlig klyfta i klarhet och
påtaglighet! Där är ej orsaken
tidnings-svenskan, ej heller är den
kanslisvenskan, utan den är helt enkelt
översättningstyskan. Våra lagmän
sakna sinne för språket och finna
endast på några undantag när för
god denna erbarmliga moderna
tyska reglementsstil, som ej bara
lider av ’Hauptwörtersucht’ utan av
alla ålderdomskrämpor, såsom
ord-förkalkning, satsförlamning,
me-ning-itis, för att använda en billig
vits. Juris studerande i Sverge ha
att lära sig dessa lagtexter som
katekesstycken, rabbiandes och
mar-soherandes, miedan de understundom
läska sig med 1734 års manligt
klingande para graf byggnader: "Är å,
sjö eller sund sidolångs byar
emellan; ixgen då halvt vardera. Ligger
holme mitt uti insjö eller ström, vare
lag samma. Ligger den ettdera
landet närmare; -have den holme, som
vatten äger, efter rågång och
bya-skillnad. Flottholme have den, som
den vid land sitt fäster. Kan insjö
all eller del därav till äng växa; äge
var ’àng eller land, efter ty som han.
i sjön rådande varit..."
I England, detta demokratiska
land, har man stor respekt för
traditionen; jag glömmer aldrig med
vilken vördnad en socialdemokratisk
parlamentsledamot från Skottland
visade mig stället för Karl I :s
rannsakning. Och denna konservatism.
visar sig också i lagskipningen. Om
man hade varit lite sparsammare på
reformer i lagtexternas
formulering-hade nog språkkänslan varit
starkare. Detsamma kan gälla
bibelöversättningarna. Men så länge
ingen kunskap ges i stilistik åt a 11 a.
studerande vid universitetet, stå vi
där. Ty kommer ett ord ej ofta
inför vårt öga, får det arkaisk klang,
fornkaraktär. Och därmed är dess
roll utspelad i t. o. m. den personliga
stilen, där denna ej ägnas åt
högstämda ämnen.
Men detta är en sak: att bevara
ordskatten från formdomdags
levande. En annan sak är att utveckla
språkets nybildningsmöjligheter. I
detta senare fall tycks det mig, som
både hrr Berg och Nordenstreng ’äro
väl kinkiga. Om man nämligen tar
upp till syning hr Bergs veklagan
över att ’utöka’ och ’utnyttja’ börja
användas i svenskan, så skall det
visa sig, att han med förlov saknar
öra för betydelsenyanser. Jag
föredrar ’begagna’ och ’använda’ mot
’bruka’ och ’nyttja’. ’Bruka’
använder jag i betydelsen ’ha för
vana’: jag brukar göra så och så,
och endast i ’bruksanvisning’
lever ordet i dess andra betydelse.
’Nyttja’ är gammalt och klingar
högtravande i vardagsspråk, men låt
oss ta upp det; hur låter det dock i
en sats som denna: "Han nyttjade
det fula knepet att dementera"?
Nyttja kan icke nyttjas i dålig
mening.
Utnyttja = begagna till sista
möjligheten, dra fördel av, [Jag
utnyttjade mina förbindelser =
jag-pressade ur dem mesta möjliga
nytta. 1 ’Utslag’ användes väl
sällan om goda resultat; förknippas
sålunda med sjukdomsutslag och
har följaktligen sitt
existensberättigande. Äro vidare
"misstänkliggö-relse’, ’tillvitelse’ och ’beskyllning’
synonymer ? ’Misstänkliggörelse’
har för mig betydelsen ’insinuation’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
