Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förhandlingarna drogo ut på tiden och en
trevande polemik fördes mellan Reuters
byrå och Svenska Telegrambyrån
om deras innebörd och till slut
strandar alltsamman.
Nu varsnas aktivisternas
förtrupper och "Sverges Utrikespolitik"
publiceras. "Den modiga
uppslutningen" vid Tysklands sida påyrkas
öppet. Högerpressen börjar fästa
landets "synnerliga
uppmärksamhet" på vad som förehades på
Åland, något som uppkallar Leo
Dolitsj till replik. Det började
förnimmas att man "spann i smygar
och vrår även hos oss på det
krigsgarn, med vilket man trodde sig
kunna ovetande infånga det svenska
folket". En märklig eftergivenhet
mot tyska intressen inträdde, såsom
ifråga om vår sjögräns skulle hålla
sitt hävdvunna fyra mils mått eller
inskränkas till bara tre. Vårt
samband med Norge och Danmark, som
löftesrikt inleddes med
Malmömötet, syntes slappna. Mer än ett år
förflyter innan någon ny
regeringskonferens hålles. Högerpressen
hetsar mot "smygtransiteringen" över
svenskt vatten i Öresund och vill
tydligen spärra Östersjön för all
annan trafik än den tyska och
svenska. Det uppstår
handelspolitiska retligheter och
statsministern hotar med en lex
Transito vid "Stockholms" avfärd. Man
börjar erfara vad de engelska
underhandlingarnas strandande kan
betyda. "Kirkwallsepisoden" och
beslaget av postsäckarna verkar i
hög grad irriterande, liksom senare
det programmatiska uttalande om
repressaliepolitiken, finansministern
avgav vid utfärdandet av
trämasseexportförbudet.
Året 1916 ingår under allmän oro.
Den handelspolitiska diskussionen
tilltar i hetsighet och blottar
tydligare än tidningsfejden dessförinnan
olikheten mellan skilda läger i
utrikespolitisk orientering. En
handelsaktivism av allvarligt slag
uppstår, som hotar att leda oss in uti
ökade förvecklingar och som icke
dämpas av Greys tal i slutet av
januari. Statsministern själv
framträder alltmer såsom primus motor
härvidlag. Det börjar också glunkas
om att kungen bedrivit en separat
utrikespolitik. "Kungabrevet till
Italien" är allmänna samtalsämnet.
Man erinrar sig ur de Geers
"minnen" greve Manderströms ord, att
"ännu har aldrig funnits och
kommer aldrig att finnas någon kung,
som icke byltat bakom sina
konstitutionella rådgivares rygg".
Drottningen hade redan i maj 1915
tilldragit sig uppmärksamheten då hon
mottog från sitt tyska regemente en
"krigskrona" från Belgiens slagfält
och lovade att möta sitt regemente
när dess segerrika lagerbekransade
trupper återvände till Stettin.
Remissdebatten 1916 gav också,
såsom ofta eljes, uttryck för de
tankar, vilka rörde sig på skilda håll.
Den oklara tvetydigheten i
statsministerns hållning, obenägenheten att
bestämt skaka av aktivisterna, även
om de befunno sig i kungens
närmaste närhet, påtalades. Från vårt
håll "konstaterades en klyfta" i
uppfattningen mellan oss och
statsministern om det sätt, varpå
neutralitetspolitiken borde fullföljas
och vi förbehöllo oss inför allt som
skett "fullständigt fria händer".
Lindman "knäsatte den aktiva
neutraliteten" och hr Trygger anslog
toner från 1905 och betygade
aktivisterna sin "personliga
högaktning". Samtidigt insattes Kjellén,
den aktivistiska anakoreten,
medarbetaren i "Sveriges Utrikespolitik",
i hemliga utskottet.
I den mån riksdagen fortskred
och landstingsvalen kastade sin
skugga framför sig gav sig likväl
en "avspänning" tillkänna, vartill
ministermötet i Köpenhamn bidrog
avsevärt. Arbetarefredskongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
