Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram och frigjorda folk skola
tävlande med varandra träda i
samarbete för den mänskliga kulturens
uppgifter.
Vi stå helt visst själva inför stora
händelser, ty liksom 1789 och 1848
icke gingo oss spårlöst förbi —
vi komma väl även nu någon tid
efteråt — så skall utan tvivel den
ryska revolutionens befriande
krafter förnimmas också inom våra
gränser. Märkte vi att reaktionen
nalkades innan världskriget bröt ut
och ha vi även över Sverge kännt
den tunga vinden trycka oss ned, så
komma vi ej heller att bli oberörda
när frihetens, när livets unga
krafter lösgjorda under krigets
påverkan, skaka en fjättrad värld.
Den ryska revolutionen och
demokratiernas samfällda slutuppgörelse
med kejsarmakterna innebär i alla
avseenden en seger för den politik
vänsterpartierna bedrivit under
krisen och ger det mest klara
erkännande åt deras motvillighet att
länka sina strävanden samman med
deras, som sedan lång tid tillbaka
metodiskt arbetat på Sverges
anknytning åt centralmaktsblocket. Hur
hade det sett ut för Sverge nu om
vi följt den aktiva utrikespolitik
högerns ledning förestavade.
Ryssland såsom demokratisk republik
förändrar ju grundväsentligt vårt
utrikespolitiska läge, t. o. m. Harald
Hjärne bringas att se den
försiggående omläggningen. Det säger sig
även självt att härmed den gamla
spänningen, ovissheten och oron,
vilken härlett sig från tsarväldets
Ryssland, är över. Man förstår
alltför väl den illa dolda överraskning
och besvikelse den svenska
reaktionen ådagalägger inför det skedda.
Som i ett slag kullkastas alla deras
kalkyler. Nu bortfaller ju själva
grunden för tysk-orienteringen. Vi
behöva icke räkna med Tysklands
stöd och bygga på dess intresse för
Nordens trygghet och Finlands
frigörelse, när den fara, mot vilken
Tysklands sköld skulle lyftas, inför
den nya ordningen viker undan.
Själva underlaget för hela den
politik, vilken levat av rysskräcken
och utgjort den "inre hemliga makt
i Sverge" Geijers skarpsyn skildrat,
har gått i spillror. Den mansålders
tyskorientering vi genomgått är nu
ett passerat skede och vi se redan
att Sverge börjat intaga en
värdefull plats såsom förbindelselänk
mellan västmakterna och Ryssland utan
att behöva förlora sina södra
förbindelser.
Väven brister sönder. Avklippes
den utrikespolitiska tråd, på vilken
det konstfärdiga arbetet spunnits,
går också allt det andra isär.
Motiven för det ohejdade
rustningsväsendet, hela den militaristiska
tankegången förlorar sitt fäste. Det
går icke längre att vädja till
svenska folket om stora anslagskrav till
militärväsendet, sedan folket självt
kunnat med öppna ögon iakttaga
farans bortdragande.
Och så visst som militarismen allt
sedan Bismarcks dagar varit
upphovet till allsköns reaktion och
givit skenbart stöd åt den politik,
vilken i en härskares hand lägger
statens hela makt, så måste, när den
förlorar sitt grepp över sinnena,
återverkningarna på den inre
politikens område bli uppenbara.
Redan se vi att revolutionen bär
frukt inom den tyska nationen.
Riksdagen tar ett steg till
författningsreform av genombrytande slag
och väjer icke för att med beslutet
om den preussiska valrättens
ändrande på riksdagens initiativ
beträda en väg, vars förenlighet
med konstitutionen kan starkt
ifrågasättas. Det tyska blocket
vill icke blott rycka grunden
undan reaktionen i Preussen, det
vill även göra rikskanslern ansvarig
inför riksdagen, ej endast inför
kejsaren, och därmed införes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
