Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Palmstierna, Erik: Ett skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parlamentarisk statsstyrelse, vilken
omlägger hela det tyska statslivets
inre förhållanden. Kejsaren själv
har inför händelsernas tvingande
makt funnit sig böra taga ett
tillmötesgående steg. I ett slag ha vi
kommit dit under de stora
händelsernas väldiga framfart.
Revolutionsskräcken är hälsobringande.
"Gudarnas ängslan är vishetens
begynnelse" enligt ett gammalt
ordstäv.
Kan någon tänka sig att det
svenska folket under allt detta
som sker, då rösträtten i sin
allmängiltighet och den folkliga
självstyrelsen överallt eljes i världen går
segrande fram och reaktionens
starkaste fästen i det mellanfolkliga
statslivet uppgivas, skall låta sitt
"herrehus", sin 40-gradiga och sin
efter borggårdsmönster inriktade
statsstyrelse med
folkrepresentationens tillbakaträngande få fortfara
att ha avgörande i vårt nationella
liv? Illa känner man oss i så fall.
När själva den tyska riksdagen
med krav på parlamentarismen
hävdar "folksuveräniteten" bör det
icke hos oss finnas någon plats
längre för furstemakten i det
svenska statslivet. Nu stundar den
stora uppgörelsens dag. Skall
folket någonsin vakna till besinning
över sig själv och icke låta hindren
spärra dess väg till
myndighetsförklaringen så är det nu, då de fria
folken städa i sitt inre och lägga
den fasta grunden för en ny
ljusare tid. Må man besinna den
store Macaulays ord 1831 att
orsaken till revolutionerna är att medan
"nationerna röra sig framåt,
statsförvaltningarna stå stilla".
Det som sker ger också
löftesrika förhoppningar att det arbete
på världens omgestaltning till ett
staternas rättssamfund, varpå allt
vad demokrati nämnes arbetat
under flydda år, skall vinna framgång.
Det som bröts ned, då världskriget
och reaktionen gick fram från folk
till folk, det kan nu resas i ny och
säkrare gestalt, ty det som var den
förra pacifismens svaghet — bristen
på makt över folkens inre liv och
över de enskilda staternas styrelse
— detta skall ej längre finnas kvar,
då folken göra sig till herre över
sitt eget öde och ej längre med
täckelse för ögonen kunna ledas dit de
icke vilja.
Det är med helt annan känsla vi
hälsa våren detta år än under de
tre föregående. Vi känna att
reaktionens tid är oåterkalleligen förbi,
ett helt skede håller på att
gravläggas. Framtiden tillhör oss, ropar
det ur de stora händelser
mänsklighetens vånda frambringat. Han
har fått rätt, Jean Jaurès, våra
fiender kämpa mot ett strålande
ideal, de uppta sin förtvivlade strid
med av bländande solljus
förblindade ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
