Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Langenfelt, Gösta: Apropå den nyaste språkrensningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
TIDÉN
kreter.) Denna tudelning av
konkreterna ses mycket lätt i motsatser,
såsom en sjöfarande — (Henrik)
Sjöfararen, en resande — Resare
(-Bengt), sökanden — Gräl-, lyck-,
guldsökaren, den drömmande —
drömmaren, den telefonerande och
telefonisten. Som synes utgör
ändelsen -ande ett kännemärke för
A-gruppen, -are för B-gruppen. Dock
kan inträffa, att ändelsen -are
insmyger sig som nomenbildande
suffix i A-gruppen: avsändare,
befriare, deltagare, köpare, allt namn
på individer, som syssla med
avsändandet, befriandet, deltagandet,
köpet en kort, övergående tid. Ty
ingen människa kan ju ha till yrke
att vara avsändare, befriare etc.,
även om den kvasikvicke Bon Soir
i N. D. A. roar sig med att kalla
Jacob Larsson för ’f. d.
ångbåtspassageraren’. Av det skratt, som skall
utlösas vid denna glosa, synes
skillnaden mellan A- och B-grupp
starkast. Enligt Noreen skulle däremot
aldrig ett sådant suffix vara
möjligt vid verb på -era (s. 335), t. ex.
aspirant (av aspirera),
konkurrent (av konkurrera), annons ö r
(av annonsera), deklamatör (av
deklamera), examinator (av
examinera) m. fl. Här måste alltså även
nominet tas utifrån, mer eller
mindre färdiggjort.
På spaning efter rara vändningar
i tidningspressen har jag dock
funnit sådana -eraverb med nominet på
-are. Jämför: ’I denna rubrik ...
karaktäriserar en travesterare
söndagens möte’ (D. N. 27/11 15); den
svenska tryckfrihetens
reviderare (D. N. 20/2 16). I båda dessa
fall är tydligen nominet ej något
yrkesbetecknande, utan endast
uttryck för en tillfälligt handlande
person. Varför dessa ovanliga
former valts, torde bero i det förra
fallet på omöjligheten att i brådskan
finna ett utländskt suffix till
’travest’ (travestant skulle jag
tro) och i det senare på
omöjligheten att i denna mening använda
revisor. Som jag sade förut, är
-andeformen den vanliga för A-gruppen
och endast ett fåtal ha -are. Dock
kan man påträffa en
förskjutning till förmån för -are även här, vilket
framgår av nedan givna citat:
"damer och herrar med god uppfostran
och naturliga fattningsgåvor
förstöras och bli slösare, drinkare —
väntare på släktingars död (Shaw,
Socialism för miljonärer, övers.
1915) ; ’denna hälsosamma skakning
till självrannsakan som vi alla
f e l a r e så väl behöva’ (René i
Soc-Dem. 28/16 16). I det förra fallet har
säkerligen ’väntare’ valts i stället
för ’väntande’, därför att det ej
tydligt nog anger det substantiviska
flertalet; dessutom ha väl de
föregående ’slösare, drinkare’ avgjort
saken. I det senare fallet är det väl
en betydelseförknippning mellan
’felande’ och ’syndare’. En rolig
nybildning återfinnes i D. N. (4/9 15)
"en r e k o r d s 1 a g a r e. F. d.
pastor Spak skriver i Stormklockan,
där ’en som slår rekord’ får samma
nomenbildning som ’en som slår
koppar’." — Det av Noreen nämnda
populära -makare måtte ha en
speciellt älskad användning vid
föregående substantiv börjande med
pro-: så proselytmakare,
projektmakare, processmakare,
programmakare, profitmakare
[’Myndigheterna ha drivit en
profitmakarpolitik’ (Soc.-Dem. 24/i 16)],
programmakare [’Regeringen hade... två
möjligheter: att gå med folket eller
att gå med reaktionen och
programmakarna (D. N. 18/1 l6).
Den andra gruppen (B) omfattar
som sagt yrkesbenämningar, och det
är därvid intressant att iaktta, hur
suffixet -are tränger segrande fram.
’Under tiden hade klockan hunnit
bli 9 och både ’skogares’ och
barnens frukost undanstökad’
(Nordström, En piga bland pigor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
