Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1917 - Langenfelt, Gösta: Apropå den nyaste språkrensningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
TIDEN
tillägges endast -an: ’Då äro vi i all
ringhet fullblodstolstojaner’
(U. N. T. l9/6 15); ’I Frankrikes
litteratur beundrar han
Voltaireanerna’ (Soc.-D. 18/12 15), likaså i
’Han föranstaltade årligen en
vallfart av garibaldianer’ (Ö.-C.
18/2 16), där -an endast lagts till
Garibaldi. I allmänhet tycks ett
-e-i namnet få tjänstgöra som glidljud
till -an: Voltairean (uttalas:
Voltärean?). I tolstojan hindrar namnets
slut-j något i. Jämför även: ’Man
behöver ej vara något mönster av
tolerans ... att lyssna till ...
kunnigt folk ... även om de äro
Hjärneaner’ (D. N. 14/8 15).
Liksom bredvid garibaldian
finnes garibaldist, finnas sida vid sida
hjärnean och hjärnist. Vi ha
därmed funnit ett fjärde suffix: -it,
också utländskt. Det har sin
speciella användning i indigenatsnamn,
invånarnamn, såsom å m å 1 i t,
skellefteit, skaranit, men
även som personalderivat: ’Men se
er väl om att icke de små
adamiterna spela er något puts’ (Fredr.
Bremer: Grannarna), där
adamiterna äro = söner till en viss Adam.
Ett engelskt inlån är Carsonit=
anhängare av sir Edw. Carson (D.
N. 21/7 16: ’så skenar en fnoskig
Carsonit till Tyskland för att
inlåta sig på landsförräderi’). I
svenskan skulle vi troligen sagt
Carsonian eller Carsonist. Till skillnad
från Verdandi och Verdandist, bilda
egendomligt nog de övriga politiska
studentföreningarna i Uppsala sina
medlemsnamn med -it:
Heimdalit, Laboremit, troligen analogt
med S. S. U. H.-it.
Av andra gängse förekommande
partinamn, som inlånats i svenskan,
har oftast ännu ej suffixet lösgjort
sig och blivit ett levande suffixord:
’de första Dreyfusarderna i
Frankrike’ (Soc.-D. 30/6 16); -id i
’atlantider’ abbasider
återfinnes verkligen i Wiesel-
grens nämnda Smålandsbeskrivning:
’Lodbrokidernas börd’; -är i
miljonär, miljardär, även
i nybildningen tusendär (Shaw,
Socialism för miljonärer, övers. 1915:
’den hindrar sin ägare att någonsin
ens bli en tusendär); -ör i
fabrikör har givit upphov till ett
antagligen mera tillfälligt
’superkargör’ (Ö.-C. 12/2 16) av
engelskans s u p e r-c a r g o, vanligen
försvenskat superkarg. (Jämför
övers, av Marryats romaner!).
Denna ändelses kvinnliga form -ös tycks
ha god klang: servitös; ’det
händer förvånansvärt ofta att okända
till m o d e k r ö n i k ö s e n rikta
frågor’ (Bonniers Månadsh. n:r 3,
1916), ’sportjonglös’ (Cirkus
Orlando, affisch 4/s 15) ; jämför
däremot ’k o lp ortris’ D. N. % 16.
En annan avlediiingsändelse, som
för ett mera tynande liv, är det
latinska -arie (av -arius) : ’min
övertygelse om hrr kompromiss
a-riers personliga heder’ (Soc.-Dem.
19/7 16) ; m e 11 a n a k t u a r i e (D.
N. någon gång 1912) i betydelse en
som skriver ’mellanaktens’ kåseri vid
teaterpremiärer; postremiss
a-r i e (studentslang, Uppsala). Dit
har även förts impressario:
’Det är synd om Gud som skall vara
impressario till allt eländet!’
(S.-N. 13/8 16). Likaså är det
egentligen i folknamnen hemmahörande
-esare funnet i idunesare (=
medlem av sällskapet Idun) och
kryddbonesare (==
handelsbiträde i speceributik). Med det
sista exemplet ha vi kommit in på
vulgärspråk, där ett aktionellt
suffix -is tycks ha primatet: s ö d e
r-amris (D. N. 26/s 15), lantis
o. s. v.
Av denna utredning framgår,
huru de svenska avledningsände!
serna alltmera fått maka åt sig för
utifrån inkomna suffix. Man skulle
kunna tro, att de voro vigare. Ofta
äro de viga, det kan icke nekas, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
