Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 1917
- Olberg, Paul: Den ryska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regeringens strävan att leda landets
utrikes- och inrikespolitik utan
folkrepresentation gjorde de
parlamentariska kretsarna ängsliga för krigets
framtida förlopp och för den lugna
utvecklingen i landet. Utgången av
valen till femte riksduman bjödo
utsikter, som man måste betrakta
som mer än obestämda. Alla dessa
omständigheter hava tvivelsutan
haft en avgörande betydelse, när
riksduman fattade ett beslut att
beträda de revolutionära vägarna.
Revolutionens program.
När man nu dagligen läser om den
ryska revolutionens triumferande
förlopp och fastställer dess
jätteomfattning, så måste man gripas av
förundran. Allmän politisk amnesti,
upphävande av alla religiösa och
nationella inskränkningar, frihet till
allmänna sammankomster och
strejker, allmän kommunal rösträtt, på
mycket demokratisk grundval fotat
inkallande av konstituerande
församlingar, det fullständiga
återställandet av den finska konstitutionen.
Så lydde de av den revolutionära
regeringen offentliggjorda dekreten.
Nikolaus II måste ge vika för det
revolutionära folkets tryck och
avgå. Av samma grund har storfurst
Mikael Nikolajewitsch avböjt att
bliva regent.
Den framtida statsregimen i
Ryssland har just den konstituerande
församlingen att bestämma. Samma
Ryssland, där ännu i går faktiskt
den rena absolutismens härskade,
står i dag inför republiken. De i
Ryssland offentliggjorda
deklarationerna om rätt och frihet överträffa
motsvarande normer i Väst-Europas
kulturländer. Alla dessa den
revolutionära rörelsens erövringar
återkalla i vårt minne ovillkorligen de
ärofulla dagarna under den franska
revolutionen, som bragte våldets och
slaveriets gamla välde på fall och
som skapade normala betingelser för
mänsklighetens fria utveckling.
När vi granska de faktorer, som
medverkat till detta resultat, måste
vi framförallt fastställa, att den
revolutionära styrkan i ordets
egentliga mening huvudsakligast bestod
av arbetareklassen och armén. Stora
delar av den senare äro ju även
arbetare och bönder. Genom detta
förhållande erhöll den revolutionära
rörelsens förlopp sin särprägel. Den
ryska arbetareklassen har
genomkämpat epoken 1905—06, som gav
den en betydande revolutionär
erfarenhet. Stora lager av dessa klasser
hava åtnjutit grundlig socialistisk
uppfostran; det av socialdemokrater
ledda revolutionära proletariatet och
armén diktera sina fordringar för
den nya regeringen, och som de ta
sikte på arbetareklassens sociala
ställning, så kunna dessa krav blott
vara rent demokratiska.
Av den föregående utvecklingen
kunna vi se hur de konservativa
och liberala fraktionerna voro mot
en revolutionär rörelse, i det de
befarade, att den kunde menligt
påverka krigets fortsatta förande. Om
vi betrakta riksdumans
exekutivkommittés och den nuvarande
regeringens sammansättning, så finna vi,
att den stora majoriteten i dessa
består av dessa grupper, d. v. s.
nationalliberaler och liberaler. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0139.html
