Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Ellgar, Natan: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
TIDEN
genre som det första, det
behandlade ett helt annat ämne och var
åtminstone som soical satir skäligen
oförargligt. Båda dessa dramer
tillhöra den serie, vilken utkommit
under titeln "Pleasant and Unpleasant
Play V. Det bästa stycket i denna
serie torde vara "Mrs Warrens
Profession"; där går icke blott
samhällskritiken mera på djupet än i de
övriga, den psykologiska
skildringen, särskilt för titelrollens
vidkommande, röjer också ett skarpsinne,
som står i jämnhöjd med Shaw’s
allra bästa traditioner från långt
senare år.
Det nya och originella i själva
tekniken med dessa stycken var icke
så mycket företalen — det fanns
jämförelsevis liten anledning att
skriva längre sådana ännu, skulle
Shaw förmodligen svara — som
mis-en-scenerna. En
egendomlighet hos det Shav’ska
läsdra-mat är nämligen dessa ofta
enormt utdragna mis-en-scener med
vidlyftiga karaktärsteckningar,
lokalbeskrivningar och
resoneman-ger, allt i syfte att så
grundligt som möjligt skapa
förtrogenhet hos läsaren med författarens
syn på livet och människorna. Så
föregås t. ex. "The Man of Destiny"
av en hel liten roman på 6
tättskrivna kursivsidor, innehållande
naturskildringar, politik, religion m. m.
samt ett stycke världshistoria, i
vilken dramats hjälte (Napoleon)
placeras in enligt de Shaw’ska
synpunkterna.
En omständighet, som frapperar
ifråga om dessa första stycken, är
att de alla äro ungefär jämngoda.
Hos Shaw tyckes dramatikern varit
nästan färdigbildad redan vid första
försöket. Visserligen röjer
debutarbetet, The Widower Houses, stark
Ibsensk påverkan, men å andra
sidan kan det icke anses påfallande
svagt eller osjälvständigt. Shaw be-
hövde som tränad folkmötestalare
och diskutör säkerligen icke heller
inom dramat tveka länge om ordet
och repliken, de lågo honom på
tungan, han var — trots sitt eget
vittnesbörd — dock född till eller
åtminstone född att bli dramatiker.
Sedan de angenäma och
oangenäma styckena genom sina
framgångar både på scenen och i boklådorna
gjort sin författare i ett slag
världsberömd, var Shaw för länge sedan
färdig med nya arbeten. Han hade
nu fått blodad tand och "har man
en gång börjat skriva skådespel",
säger han själv, "kan man sedan
icke mer låta bli". Den volym, som
följde de första snart efter, kallades
"Plays för Puritans" och inleddes
med ett berömt företal, innehållande
en förklaring över titeln, en liten
essay om det diaboliskas kult, samt
en undersökning om Shakespeare.
Det viktigaste dramat i denna bok
är avgjort "Cæsar and Cleopatra",
där diktaren Shaw åter
framträder. — Första gången skedde det
i Candida (Eugene Marchbanks) —.
Varken den lilla melodramen
"Djävulens lärjunge" eller det
romantiska, marockanska skådespelet
"Cap-tain Brassbounds Conversion" tåla
någon jämförelse med Cæsar, en
fem-aktare med en för Shaw
ovanligt vidlyftig scenapparat, ett
orientaliskt praktstycke med någonting
i den Shaw’ska produktionen
hittills okänt: kostymroller. Till
denna dramatiska genre, det historiska
skådespelet, har Shaw sedermera
aldrig återgått; "Cæsar" är för
övrigt till tankeinnehåll och karaktär
en så typisk Shaw, att den yttre
utstyrseln här spelar en tämligen
underordnad roll.
III.
År 1903 utkom Shaw’s kanske
hittills bästa och betydelsefullaste
drama "Man and Superman". Här
uppträder Shaw för första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
