Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Hedén, Erik: Frödingsarvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TIDEN
Sverge verkligen styrs. I detta
sammanhang bör framhävas att, efter
vad d :r Landquist gjort troligt,
Frödings sinnessjukdom sannolikt
påskyndades av Stänk och
Flikar-åtalet. Vi ha ingen anledning
glömma denna post på vårt
åklagarvä-sens meritlista, allraminst nu, då
denna lista, i fosterlandets namn,
sväller våldsammare än någonsin.
II.
Till frågan om Frödings politiska
ståndpunkt.
Det är ej minsta förtjänsten hos
d :r Landquists bok att han sunt och
riktigt klarlagt Frödings härskande
politiska ståndpunkt, om ock hans
framställning på denna punkt är
mindre uttömmande än eljes. Han
fastslår först att Fröding ägde ett
levande intresse för politik och i
ovanlig grad kände sig hemma på
detta yttre livsområde. Han fastslår
vidare att Frödings ståndpunkt var
utpräglat radikal. Den var ej
socialistisk, tillägger han, vilket är
riktigt såtillvida som Fröding ej var
eller skulle passat som socialistisk
partiman. Men han har å andra
sidan i sin diktning röjt alla de
känslor som äro grundläggande för en
socialistisk åskådning: samkänsla
med arbetarnas nöd, harm över
de rikas förtryck, revolutionärt
sinne, hänsynslöst krav på frihet och
broderskap, drömmar om
framtidsriket.
Nu har emellertid en hr
Landquists antagonist sökt hävda att
Fröding redan vid 1890-talets början i
grund och botten var god högerman.
Naturligtvis är det doc. Böök som
försökt den hjältedater Det skedde
i samband med den analys av dikten
Parken, varmed den talföre
forskaren lyckades åstadkomma en
kalabalik, lika olycklig men mindre
ärofull för honom själv än Karl (
XEI.s i Bender.
Nämnda dikt skrevs 1890. Den
skildrar en slottsherre som från livet
med dess stormar återvänt till sitt
gods och nu under en vandring
genom dess park återupplever sin
ungdoms händelser. Det lugnt
smärt-fyllda vemod, som dikten andas,
samlar sig särskilt kring minnet av
en flicka som givit sig åt den unge
ädlingen och därför gått under.
Böök sammanställde nu denna dikt
med en rad andra, vilka skildra
förförelse eller unga, ljuva kvinnors
olycka: Elin i Hagen,
Landsvägs-Maja, En ung mor, Jagar Malms
hustrur samt framförallt Det borde
varit stjärnor; även En visa till
Karin i fängelset och Lättsinnet (i
Gralstänk) nämner han i
detta sammanhang. På grund därav
bedyrade han, först tvärsäkert,
sedan med en sorts onos-lig
tveksamhet, att bakom alla dessa dikter låge
som yttersta motiv en
förförelsehistoria vari Fröding själv varit
med handlande.
Denna teori fick genast ett
grundskott av d:r Landquist och har nu
fullständigt dräpts av prof.
Svensson. Bl. a. har hr L. från
sakkunnigt håll erfarit att Det borde varit
stjärnor diktats om en kvinna som
Fröding först flera år senare mötte,
ich prof. S. har av Fröding själv
hört att dikten Säv, säv susa*),
vilken hör till samma motivsfär, är en
ren fantasiskapelse tillkommen utan
stöd av någon yttre händelse.
Motivet i den förra dikten är för övrigt
väsentligt olika det i Parken — prof.
S. har varit alldeles för vänlig möt
hr Böök, när han godtagit dennes
teori om motivens enhet. I Parken
är skuldkänslan den härskande stäm-
* Denna dikt, som på en punkt nog ofta
missuppfattas, har prof. Svensson riktigt
tolkat: det gods och guld varför "de vid
Östanålid" voro Ingalill gramse var ej
hennes eget utan hennes älskades eller
rättare dennes föräldrar, som ej tålde se
sonen älska en fattig flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
