Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Esper, Karl: Smärtan som moralfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
TIDEN
smärtan, den fysiska som andliga,
tillfört mänskligheten en storartad
och beståndande vinst.
Detta betraktelsesätt, att i
smärtan se en etisk värderingsgrund
förvart handlande, är ju ingenting
nytt. Strängt taget är det den mest
primitiva och elementära värdering
av gott och ont, som sker i vår värld;
icke ens infusoriens lust- oöh
olust-förnimnielser stå främmande
därför. Och i den indiska religionen,
buddhismen, har — i olikhet mot
kristendomens vaga benämning av
det onda som synd — kampen mot
ondskan identifierats med kampen
mot smärtan. Kanhända är det
kristendomens olycka som
sedelärande religion, att den icke
’begagnat sig av buddhismens definition
i detta fall. Ty vi se av deste
utvecklingsgång, att den alltid och i
alla tänkbara former sökt bekämpa
synden, men icke siriärtan — i
stället har den just använt sig av
smärtan i luttringens och syndakampens
tjänst. Inkvisitionen,
flagellantis-men äro bedrövliga exempel på
kyrkans gränslösa oförstående i detta
fall. Men om den indiska
uppfattningen om smärtans moralitet var
intensivt och uppriktigt känd — och
buddhismens historia utgör, genom
sin röjda humanitet mot människor
och djur, ett lysande bevis härför
— så kunde den, på grund av
bristande tekniska insikter och
befolkningens världsfrånvändhet och
indo-lens ej skänka de positiva utslag,
som vår mtoderaa europeiska kultur
förmått. Med upptäckten av
bedövande kemikal, varmed de
fruktansvärdaste fysiska smärtor kunde
tystas ner, och med framkomsten
av de idéer, som stämplade som f
ör-dömlig varje art av andlig tortyr,
har kampen emot smärtan fått en
segerviss och handlingskraftig
karaktär. Och härmed har också vår
moral bibragts ett fundamentalt och
ovärdeligt stöd.
Det kan ju förefalla som ett hån
att nu, när världen vrider sig i
vånda och jorden ångar av
människoblod, fästa uppmärksamheten
på smärtans moraliska majestät.
Och dock tronar det mitt i eländet
i glans och höghet som aldrig förr.
Det är sant, att människorna i sin
krigsupphetsande vildhet ej synes
sky något medel att tillfoga
varandra ont. Men de hesitera dock för den
avsiktliga, direkta grymheten, och
hemfalla de i sina sämsta ögonblick
också åt den, så dömas de därför av
det allmänna rättsmedvetandet så
strängt som aldrig förr. Det fanns
Titan tvivel ett slags moraliskt
rättsmedvetande även under forntida
meningsstrider och krig. Men det
reagerade ej, eller i ’alla händelser
för svagt, när en förföljd kättare
lades på sträckbänk, rådbråkades
och brändes, eller när hatade
krigsfångar insydda i säckar söndersletos
av glupska hundar. N u reagerar
det däremot. Aldrig blir
indignationen över krigseländet så stark, som
när det berättas om stympning av
sårade, sänkta lasarettsfartyg eller
misshandlade civila. Och ehuru de
maktägande mot den undertryckta
klassen tilltro sig nästan vilka
handlingar som helst, dra de sig dock för
att komma med tumskruvar, stegel
och hjul. Om de likväl, som i
Ryssland ’och Spanien, stundom tillgripa
tortyr, väcker detta en stormande
våg av indignation, åtminstone inom
arbetareklassens led.
Även till djuren har denna
humanitet sökt sig väg. Och här är det
intressant iatt se, att den icke
bottnar i en kristen kärlekslära, i en
upplyst kulturradikalism eller i ett
klimatiskt tvång, utan i respekten
för sm¾rtans majestät, den rätta
insikten om lidandets moralitet.
Djuren i det tropiska Indien ses med
andra ögon och behandlas långt
kärleksfullare än slädhundarna i det
isiga Alaskas guldländer. Den re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
