Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1917 - Langenfelt, Gösta: Den litterära Nobelinstitutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
TIDÉN
Amerikas förenta stater, det tror
jag mig ha påvisat i en artikel i Det
Nya Sverige för i år. Man skall
i U. S. A. finna goda
litteraturalster på svenska, norska, danska,
isländska, tyska, franska, spanska,
italienska, holländska. Och till
trots för den (antikverade)
åskådning, som Richard Grant White
gjorde sig till målsman för i
"Ameri-canism’’ (1878): ’ ’The distinction
sometimes made between English
literature and american literature is
factitious. English literature is the
literature of the English-speaking
peoples. As well talk of Australian
literature or Canadian literature as
of American literature’ \ * så måste
vi i dag särskilja engelsk och
kolo-nialengelsk litteratur. Den
australiska litteraturen har blivit en
verklighet, den kanadensiska är nu kött
och blod. Känner hr Hallström till
engelsk litteratur i Australien, Nya
Zeeland, Sydafrika, Canada?
Ken-dall, Lindsay Gordon, Lawson,
Paterson, Serdice, klinga de bekant?
Ånej, sådana namn äro idel bubblor
för akademisterna. Och dock skrev
Rudyard Kipling sina bästa dikter
på indisk botten, hans produktion
tillhör den angloindiska
litteraturen. Det skulle bli svårt att
följa t. o. m. endast den engelska
litteraturen år för år för en ensam
människa. Och granskaren av de
romanska litteraturerna sysslar väl
heller föga med studier i det
latinska Amerikas produktion.
Lägga vi nu denna språkbild på
världskartan skola vi finna, att vi
få många vita ytor. Finlands
finska, Ungerns, Kinas, Japans, Indiens
prakritiska, alla dessa äro utan re-
* Den skillnad, som stundom göres
mellan engelsk litteratur och amerikansk
litteratur är konstgjord. Engelsk
litteratur är de engelsk-talande folkens
litteratur. Då kunde man lika gärna tala
om australisk litteratur eller kanadensisk
litteratur som om amerikansk litteratur.
presentanter, och dock ha därifrån
utgått Linnankoski, Lorin Kyösti,
Juhani Aho, Petöfi, Tagore o. s. v.
Mais — il ne faut pas demander
Timpossible -— encore! * I det
stora ’hela kunde vi vara nöjda med de
språkkunskaper och de resurser,
som finnas, bara de utnyttjades på
ett bättre sätt. Se här ett, som jag
tänkt föreslå.
En stab av unga språkutrustade
litteraturhistorici anställdes och
dessa skulle få en viss litteratur
eller viss del av en till
förvaltningsgren. Genom att välja -historiskt
skolade skulle man även undgå att
få det oberäkneliga diktarhumöret
med vid bedömningen. Man känner
ju hur konstnärer bedöma varandras
verk: det är djävligt roligt och det
är djävligt tråkigt. En detalj
bestämmer hela bilden och vid
företagen subjektiv retuschering
framträder en fullständigt annan människa
än den konstnären avsett att
skildra. Visserligen kan intuitionen
spela välgörande in, men även
ickekonstnärer kunna ha intuition.
Jag tänker mig sålunda följande
litteraturgrupper:
den nordiska i Europa och i
Amerika och Australien,
den engelska hem-litteraturen,
den engelska i Amerika,
Sydafrika, Indien och Australien,
den rikstyska, österrikisk-tyska,
baltisk-tyska och
utomeuropeisktyska,
den holländska, flamländska,
sydafrikanska och i allmänhet
utomeuropeisk lågtyska,
den franska i Europa och
utom-Europa,
den spanska, portugisiska och
latinsk-amerikanska,
den italienska, rumäniska med
utomeuropeiska filialer,
den slaviska.
* Men man får inte begära det omöjliga
ännu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
