Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Hedmansson, Karl: Kors och svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
TIDEN
jämte Italien och Danmark stod
hans hjärta närmast. Som
professor i Louvain och trogen katolik
kunde han ju räkna Belgien som sitt
hemland, om också hemmet för
honom eljest är den universella
kyrkan.
Det var i Siena som J0rgensen på
allvar blev väckt ur sin
»komplenta-tiva frid. De 93 tyska lärdes
upprop hade han kastat i
papperskorgen utan att egentligen bekymra sig
om dess innehåll, han trodde det
var en affärsreklam! Men omkring
samma tidpunkt erhöll han ett brev
från en belgisk vän, som kom
honom att söka reda på det tyska
kulturaktstycket igen, jämte ett annat
av samma art: "Die Wahrheit iiber
den Krieg".
Det belgiska brevet innehöll
ingen skildring av vad som föregått
i Belgien, man kunde i vilken
tidningsrubrik som helst fått en lika
god föreställning härom, men dess
få rader andades den djupaste
förtvivlan över ett fosterlands
ödeläggelse och samtidigt en övergivet
meningslös förhoppning om rättens
segermöjlighet i förhållanden, där all
rätt fullständigt krossats.
Nu började J0rgensen syssla med
världskrigets problem. Han
studerade de tyska dokumenten och en
sändning fransk och belgisk
krigslitteratur, övergav sitt
pilgrims-skap helt och hållet och blev av all
sin själ -en Belgiens stridsman.
Frukten av hans arbete blev en
lidelsefullt skriven vidräkning med tysk
krigföring, tysk politik och tysk
ande: Klokke Roland, utgiven 1915
och nu utkommen i ett tjugutal
upplagor. Här genomgås och
gendrives de sex tyska "es ist nicht
wahr" med en noggrannhet och
pinsam detaljrikedom,, som trots
alla vittnesbörd och bindande bevis
svårligen skulle kunna övertyga ens
en måttligt tysksinnad neutral, så
fylld av gräslighet är denna detalj-
skildring av den tyska framfarten i
Belgien.
»
Det är fråga om icke litet var vid
denna tid (1915) var böjd att
antaga, att skräckskildringarna från
Belgien vore överdrivna och
möjligen framsprungna ur en alltför
lidelsefull och upphetsad fantasi.
Krigets senare erfarenheter ge
dock vid handen, att ingen
berättelse överhuvud kan ge en
föreställning om den tyska krigspolitikens
bestialitet. Materialet är alltför
stort att kunna sammanfattas, och
om detta vore möjligt skulle vårt
intellekt vägra att smälta den
anhopning av otänkbar omänsklighet,
som innefattas i begreppet om den
tyska kampen för en plats i solen.
Vi ha blott några skissartade och
inför händelsemassan konturlösa
minnesbilder av belgienmorden,
Lusi-taniadådet, de meningslösa
luftraiderna över oskyddade städer o. s. v.
Vi ha accepterat
undervattenskri-get mot de neutrala, gasbomberna.
Edit Cavells mord och liknande
tyska krigsdomar som faktum, utan
att egentligen vidare diskutera
saken, och vi hålla som bäst på att
sätta oss in i, att i tyska begrepp
om berättigad krigföring ingår, att
deras diplomater i neutrala stater
må vara okränkbara, även om de
tilläventyrs skulle syssla med
bombattentat och spioneri.
Det kan därför knappast vara av
intresse att nu referera brottstycken
av det brottstycke om de tyska
illdåden i Belgien, som J0rgensen
meddelat i Klokke Roland, ty detta
saknar ju all aktualitet (!) i dessa
dagar, då tyska våldshandlingar
mot oss själva hålla oss i ständig
spänning. Däremot är den
karaktäristik av tysk ande, som ges i
kapitlet Germania nu lättare att
pröva, än vad fallet var 1915. Då gav
karaktäristiken en föreställning om
en förbittring utom alla sinnen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
