Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Värnplikten och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värnplikten och emigrationen.
Några synpunkter.
För TIDEN av — n.
När man i dessa dagar reser
genom vårt land, får man på ett stort
antal väggar till stationshus eller
å de särskilda annonstavlor, som stå
uppresta i närheten av dessa, bland
tillkännagivanden om salubrin,
kaffe, vetemjöl, gödningsämnen och
allt mellan himmel och jord, som
där utbjudes, jämväl se en annons*
om "förmånliga anställningar vid
flottan". Och man känner genast
det intrycket, att det i
folkpsyko-logiskt avseende är skäligen klen i.
beställt med det förr som (höjden
avN manlighet befunna
"krigsman-nayrket". Ännu för några
årtionden sedan ansågs detta som det
förnämsta av alla yrken. Man hade
lärt det i skolans läroböcker, det
hade gått i arv från far till son.
och den helgongloria, som det från
gamla tider haft höll sig allt
fortfarande kvar, detta till och med
där djupast nere bland folket,
åtminstone på landsbygden.
Nu är förhållandet helt
annorlunda! Utom i höger- och
chauvi-nistkretsar anses numera samma
yrke, låt oss än så länge säga, som
ett nödvändigt — ont, vilket man
hoppas en gång i stort sett kunna,
undslippa, då den nu pågående
vansinniga jätteslaktnin gen en gån;*
tagit slut. Och det är icke allenast
förhållandet i vårt land, utan ocksi
i andra länder, möjligen med
undantag av Tyskland. Men helt säkert
ha även stora massor av den ännu
kvarlevande manliga (befolkningen
där insett ihåligheten av den
militära ståten. Och vad kvinnorna be-
träffar, som för dess skull fått lida
så oerhört, tro vi, att om några fått
antipati för knekteländet, nog är
det de. Och vi äro övertygade om,
att den dag icke skall vara långt
borta, då krigareyrket skall anses
som det onyttigaste av alla yrken,
ett sådant, som bottnar i en gången
tids kultur, ännu full av barbari
och hedendom.
Vår uppfattning är också den, att
om m?n icke hade den allmänna
värnplikten i vårt land med sina
tvångskommenderingar och
mobiliseringar, utan skulle upprätthålla
armén, fylla nummerantalet på
regementena med stamanställda, som
skedde för femtio år sedan, skulle
man i mer än varannan rad i
milorna få anteckna ordet "vakant".
Är icke annonseringen på våra
stationshusväggar ett fullödigt
vittnesbörd härom? Och mycket annat
talar för riktigheten av detta
på-stående. Militäryrket tillhör de
yrken i vårt land, som under
senare år ingalunda vunnit i
popularitet, utan till istor del förlorat deu
gloria, som förr vilat över
detsamma. Sedan krigsutbrottet 1914 har
lust och håg härför mer och mer
varit stadd i minskning, utom i de
kretsar, från vilka
officersbeställningarna rekryteras. Man klagar
visserligen ännu från militärhåll
över brist på sådana, men detta
torde väl huvudsakligen vara
förhållandet i händelse av ofred.
Under fredliga tider tro vi att antalet
ansökningar om officersplatser vi i
regementena är större än vakanser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
