Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Värnplikten och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
TIDEN
na. Och många ha fått gå länge
utan lön innan de blivit uppförda
på stat. Förr i världen var det
huvudsakligen från adelskretsar,
som dessa befälsämnen
rekryterades, men i våra dagar ha flera nya
element kommit till, som rent av
sätta en "borgerlig" prägel på det
hela. Dels är det söner från i regel
mil it är vurmande och
krigsentusiastiska herdetjäll ute i bygderna,
dels, och detta i ännu högre grad,
från "börsadligt" håll, varifrån
befälsposterna fyllas vid våra
regementen. Dels är det den militära
grannlåten, som lockar dessa
ynglingar, dels ock lusten att i hägnet
av krigslagar få "befalla" över
andra. Inom alla andra yrken har
denna befallningsrätt över
medmänniskorna med den mer och mer
växande arbetarerörelsen fått maka
åt sig, förpassas till det rimligas
gränser, så att icke allenast den ena
parten ansetts ha rätt till sitt
mänskliga värde, utan även den
andra —den som man befaller över.
På det militära området äro
gränserna i detta avseende ännu
mycket snävt åtdragna. Finns det
någon av de befallande där, som önskar
"komma åt" en människa, nog kan
man med stöd av krigslagarna,
ännu så olika våra övriga lagar, göra
detta. De såväl som kriget självt
ha ett gemensamt — att bottna i
andra, längesedan förgångna tider
med andra människor, i besittning
av en helt annan åskådning än
flertalet av dem, som i våra dagar leva
och verka.
För en del år sedan var det
ganska vanligt att de av "bättre mans
barn", som ingenting annat dugde
till, skulle bli agronomer,
jordbrukare, men det har i senare tider
visat sig, att jordbruket kräver lika
mycken omtanke, eftersyn och
kunskaper som något annat yrke,
åtminstone under normala tider,
varför också många av de, som på
detta sätt kastades in på
jordbrukets område, kommit ohjälpligt till
korta, antingen de hade anställning
hos andra eller hade eget jordbruk.
Mer och mer synes man därför ha
kommit underfund med, att det
duger icke längre att här stoppa in
odågorna.
Vi erkänna villigt, att det bland
officerskåren i vårt land finnas
många dugliga personer, som av
intresse för "yrket" valt denna bana,
eller också med lust för gymnastik,
idrott och friluftsliv kommit dit;
men å andra sidan finnes det en hel
mängd andra, som måste anses
mycket undermåliga både i
tjänsteutövning och i förmåga att handhava
’ungdomen. Man bör nämligen
komma ihåg, att lika viktigt som
det ur militär synpunkt anses vara
att kunna sköta sina
tjänsteuppgifter på ett i alla avseenden
tillfredsställande sätt, lika viktigt är det ur
folklig synpunkt, om befälet är
vuxet sin uppgift ifråga om att
handleda den ungdom, som nu
under så lång tid är nödsakad ligga
"under fanorna". Att det i
sist-berörda avseende icke alltid är väl
beställt, därom vittna de många
anmälningar som göras, notiserna i
tidningarna och de dagliga
erfarenheterna vid regementena. Man
behöver endast fråga de
värnpliktiga, fråga de mobiliserade för att
finna detta bekräftat. En eller
annan gång finner man denna
olämplighet högst uppe på den militära
rangskalan, men i allmänhet är det
på "löjtnanterna" och icke
sällan på de nybakade av dessa, som
man skyller. Möjligen kan orsaken
härtill vara, att man har mindre
beröring med de förra, möjligen
också att de hunnit komma till en
bättre stadga, men om så är
förhållandet, varför skall man lägga så
stor makt och myndighet i
händerna på pojkspolingar, som ofta
beträffande ålder och visdom äro un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
