Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Värnplikten och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22b
TIDEN
gick genom en del av
tidningspressen, vari en kommunalordförande i
en svensk landsortssocken
tillkännagav att han och hans familj
skulle emigrera till Amerika,
emedan han icke ville underkasta sin
ende, då i värnpliktsåldern varande
son det straffet att exercera i nittio
dagar, då han hade motvilja för
allt vad exercis och militarism
heter. Denne yngling är visst icke
den ende, som på denna grund farit
över. Tvärtom torde de vara legio,
som följt hans exempel. De gjorda
9 ’emigrationsundersökningarna’’ ge
tydligt och klart besked härom.
Sålunda skriver Ernst Lundholm
i sin undersökning av förhållandena
i Vedbo och Nordmarks härader,
att från en del håll betonades
"mycket starkt den uppoffring av tid
och pengar, som exercisen medförde
och som vållade synnerligen stora
svårigheter i mindre välbärgade
hem och i de trakter, där större
brist på arbetskraft var rådande,
och framhölls att jordbruket
härigenom råkat i ännu större betryck.
Allmänt förspordes, att
värnpliktens fullgörande föresvävade
ungdomen som en tid, då de skulle
behandlas ej som fria medborgare
utan som offer för officerarnas ofta
hänsynslösa godtycke. De
återvändande beväringarna medföra vid siu
hemkomst från lägerplatserna
talrika berättelser om dålig behandling,
som verkat särskilt upprörande på
dessa bondsöner, som äro vana vid
ett fritt och oberoende liv. Dessa
berättelser ispridas sedermera ocli
förfela ej att göra sin verkan.*
* Detta uttalande ger ytterligare stöd
för vad som förf. förut anfört i detta
avseende. Och. likväl är detta från en
helt annan del av landet. Det visar sig
alltså, att förhållandena äro lika och att
den ’ ’försvaTSolust’ ’, som högern så ofta
för på läpparna, bottnar djupast i den
behandling, som folkets söner från
befälets sida få undergå vid regementena,
tack vare det militära "systemet".
Åtskilliga bli överansträngda och
nedbrutna för lång tid, och den
militära läkarevården var synnerligen
impopulär." Det senare
förhållandet torde också i stort sett allt
fortfarande vara gällande.
I redogörelsen för Sundals,
Nordals och Valbo härader (Dalsland)
skriver Axel Bruzewitz: "Ett
alldeles speciellt skäl till emigration
bland den manliga ungdomen utgör
värnplikten. Intet har kanske i den
allmänna diskussionen låtit mera
tala om sig och det var med en viss
iver, som mina sagesman grepo
tillfället att uttala sig i denna viktiga
punkt. Utan att jag behövde
anställa några särskilda
förfrågnifci-gar kom man vanligen alltid
självmant in på ämnet, och det dröjde e.i
länge förrän åtminstone den saken
stod fullt klar för mig, att
värnplikten är ytterligt impopulär bland
dalallmogen. Ordalagen torde falla
mer eller mindre skarpa, men
uppfattningen var tämligen
undantagslöst konstant: att "värnplikten är
den värsta plåga för bönderna".
För att bestyrka detta drogo unga
och gamla fram alla historier, som
voro i omlopp om det dåliga
behandlingssätt, som ynglingar från
deras socken varit utsatta för på
lägerplatserna, den usla och
otillräckliga maten, oförrätter från
befälets sida, grova felgrepp av den
militära sjukvården m. m."
Författaren anför vidare det
påkostande för dalbonden, att under en hel
sommar undvara sin son, samt
hurusom fruktan för exercisen, ifall han
kommer hem, avhåller mången att
stanna kvar längre därute, än han
annars skulle gjort, varefter han
berättar, att "på ett ställe, där
ägaren ej kunde finna ord nog
starka att utdöma värnplikten,
hade sonen just hunnit
beväringsål-dern och var följande år skyldig
att exercera. Emellertid var det
hans avsikt att i stället utvandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
