Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Värnplikten och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—N: VÄRNPLIKTEN OCH EMIGRATIONEN
227
och fadern gillade hans ¾eslut, då
det alltid var bättre att han
tjänade pengar i Amerika än gick på
heden och exercerade till ingen
nytta. I varje fall skulle fadern
bli ensam på hemmanet, vilket han
var tvungen att överlämna till en
brukare, om ej den andre sonen,
vilken redan befann sig i Amerika,
ville återvända. — Särskilt är
missnöjet skarpt över den allt för
knappa avlöningen under
värnpliktstiden, vilken omöjligen kan räcka till
för de extra utgifter, som
bevärin-gen ser sig nödsakad göra."
Från Jösse härad i Värmland
skriver G. Gerhard Magnusson till
denna fråga om värnplikten som
bidragande orsak till
emigrationen: "den jordbrukande
befolkningen i Jösse härad synes vara
enig om, att en av de främsta
orsakerna till emigrationen därifrån
är värnplikten. Det nästan
undantagslöst återkommande svaret på
frågan om orsakerna till
utvandringen är, att "värnplikten skrämmer
bort ungdomen". Detta svar
erhålles i somliga socknar från
prästen i församlingen, från
kommunalnämndsordföranden, från varje
hemmansägare, från handlanden,
arrendatorn, torparen och
dagkarlen, och det strykes ännu kraftigare
under av riksdagsmannen, både i
den första och andra
kammaren. Alla synes medvetna om
att den utsträckta värnplikten
verkligen är den stora och ’betydelsefulla
orsaken till ungdomens flykt från
fäderneslandet.’’ Och han tillägger,
att "det är icke endast hos de unga,
som motviljan och rädslan för
värnplikten tager sig uttryck: även de
gamla jordbrukarna, som på sin tid
själva kanske endast haft en
exercistid av fjorton dagar, tala med
indignation om "denna svåra skatt på
bönderna". De anse sig som
jordbrukare vara dubbelt betungade av
denna skatt, ty i städerna bero i all-
mänhet icke föräldrarna så direkt
av sönernas arbete, förmena de. Det
är inte nog med en dryg skatt till
stat och kommun, utan har man två
söner i ungefär samma ålder, så får
man lära sig vad skatt staten
dessutom kräver ut. Skulle detta
förvandlas i dagsverken och pengar, så
finge man svindlande siffror på
denna extra och orättvisa skatt på jordr
bruket, en skatt, som är tyngre än
någon annan."
Längre ned i samma frågas
behandling anför förf. ett uttalande
från en bonde i samma trakt, att
"det borde vara mera likställighet
mellan befäl och manskap", och han
tillägger, att ’ ’bondpojkarna äro
nog, särskilt från skogsbygderna
och långt från järnvägen, oborstade
och klumpiga, men de äro hederliga,
och de äro icke några dumhuvuden.
Behandlas de hyggligt så blir det det
bästa soldatmaterial av dem, men
behandlar man dem högdraget och
sturskt så kommer man ingenstans
med dem. Det är en stor fara för
vår armé, att en mängd unga
löjtnantssnobbar fördärva så mycket av
den tilltro, som annars manskapet
borde ha till sitt kall och sitt befäl.
Det borde icke kosta på något
särskilt att vara hygglig, men det ser
dock så ut. Somliga uppföra sig så
inför manskapet, att de icke kunna
få en man att taga ett godvilligt
steg, då däremot andra genom
rättvisa och värdighet kunna få
truppen att gå i döden för befälet, om
så fordrades. Det är icke
manskapet det här gäller på, utan befälet.
Sådant befälet är sådant blir
resultatet."
Vi låta detta uttalande stå för deri
värmländske skogsbondens räkning,
men helt säkert innehåller det
mycken sanning. Magnusson anför
vidare en hel mängd uttalanden, dels
angående befälets uppförande, dels
ock angående kost, avlöning och
sjukvård, vilka också alla förefalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
