Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Värnplikten och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
TIDEN
med verkliga förhållandet
överensstämmande. Till denna fråga om
värnplikten som bidragande orsak
till emigrationen hör också, enligt
samme förf., undersökningar
rörande det förhållandet, att samma
värnplikt också sedan vållar att så
ytterst få av de i unga år
utvandrade kunna återvända till Sverge.
Man kan med fog säga, att där icke
värnplikten i och för sig utgjort
anledning till utvandring, så har den
dock påskyndat denna utvandring
för många, ja rentav fastslagit
tidpunkten för de unga i allmänhet.
Ty skall Amerikafebern, som legat i
blodet kanske från barnaåren, taga
sig ett utbrott, så bestämmes tiden
härför just genom värnplikten. Före
det tjugonde året anser man sig
självklart böra resa. Men härav
följer då också i regel, att den unge
mannen tager farväl av sitt
fosterland för alltid. Han reser sin väg
kanske med de vackraste föresatser
att tjäna pengar och komma hem
och köpa en egen gård, men när så
några år gått och han är färdig att
vända åter, så hesiterar han inför
den i hemlandet väntande
värnplikten. Han Adil icke gå ’ ’som en
gammal tok" på fältet bland de unga
beväringsmännen, och så beslutar
han sig att stanna kvar tills han
blivit 40 år. När den tiden så
småningom kommer, har han vuxit sig
in i de amerikanska förhållandena,
så att han icke kan lämna dem. Och
så stannar han kvar i Amerika med
sin familj, som annars skulle ha
skänkt Sverge ett antal kraftiga
armar.’’
Den som i likhet med
artikelförfattaren är bosatt å svensk
landsbygd, och där känner människorna,
samt dagligdags där kommer i
beröring med dem, vet nogsamt huru
rätt Gerhard Magnusson här
refererar de känslostämningar, som göra
sig gällande bland de emigrerande.
I all synnerhet hos dem, som dröjt
så länge hemma, att de kommit in i
värnpliktsåldern, så att de måst
"rymma" undan exercisen. Jag
befann mig en dag på höstsidan på
resa mellan Alvesta och Göteborg.
Från denna förstnämnda plats och
sedan vid varje större station ända
tills vi hunnit den senare, stego
ungdomar på, som voro på väg mot
Amerika. Ångaren "Stockholm"
skulle nämligen en av de närmast
därpå följande dagarna avgå. De
flesta av de unga männen voro i
värnpliktsåldern och vid samtal
uttalade de sig också oförbehållsamt
om, att orsaken varför de
emigrerade var den att de ville fly undan
värnpliktstvånget, som nu blivit
olidligare än någonsin. Och jag
skulle önskat att en del av
upptågsmakarna i den sorglustiga
bondetågstillställningen 1914 varit med för att
höra de domar, som dessa
småländska bondsöner fällde över dem.
Att bönderna skulle fara till kungs
att begära ökad värnplikt för sina
söner ansågo de vara så nedrigt, att
ensamt detta var nog för dem att
lämna landet. Jag tröstade dem
emellertid med, att om man
undandrog alla patroner och alla
herremän, som voro med, de verkliga
böndernas antal säkerligen icke var så
stort, och de som voro med voro
antingen narrade av dessa förra eller
också hade de rest av pur
nyfikenhet. Flera av dem anförde också
samma synpunkter angående
återvändandet, som dem Gerhard
Magnusson här ovan framställt. Den
som skriver detta var för någon tid
sedan i tillfälle att läsa ett brev, vari
en nyligen till Amerika emigrerad
bondpojke, som fullgjort den första
reprisen av sin värnplikt och sedan
farit över, skildrar sina intryck av
det stora lyckolandet i väster. Som
vanligt fann han denna första
"hundtid", ovan med förhållandena
och ovan med språket som han var,
synnerligen svår, men han ville det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
