Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
TIDEN
solut avskildhet och därför heller
icke någon absolut obundenhet.
Isynnerhet i vår tidsålder, den
utvecklade världssamfärdselns
tidsålder, är tanken på obegränsad
handlingsfrihet för enskilda nationer
något oerhört. Så löst sammanhanget
mellan nationerna än är, så små
materiella anspråk som ännu finnas på
det ofta brukade namnet förbund,
så löpa dock så många trådar av
olika art mellan nation och nation>
att ingen inom civilisationens
område skulle kunna säga om sig själv:
Vad jag gör och låter berör ingen
av de andra. Mellan dem alla
bestå förbindelser av dels ideell, dels
materiell natur, och dessa
förbindelser transformera sig i rättsliga
förhållanden mellan nationerna, i
förpliktelser och skulder.
Detta har socialdemokratin städse
erkänt. Kravet i den tyska
socialdemokratins Erfurter-program:
’ ’A 11 a internationella tvisters
slitande genom skiljedom" kan
motiveras endast genom en hänvisning
till nationernas ömsesidiga
beroende. Om en sådan icke vore för
handen, så vore det en ren lämplig-,
hetsfråga, en fråga om den större
eller mindre nationella fördelen,
huruvida tvistefrågor mellan nationer
skulle avgöras genom skiljedom eller
på grundvalen av den starkares
rätt. Speciellt med hänsyn till
arbetareklassen fastställer
Erfurter-programmet dess internationella
av-hängighet med följande ord:
Arbetareklassens intressen äro i alla
länder med kapitalistiskt produktionssätt
desamma. Med utvidgningen av
världs-samfärdseln och produktionen för
världsmarknaden blir arbetarens läge i det ena
landet alltid beroende av arbetarens läge
i det; andra. Arbetareklassens befrielse
är alltså ett verk, i vilket alla länders
arbetare äro i lika mån delaktiga.
Det kommunistiska manifestet,
Inauguraladressen och den gamla
internationella arbetareassociationens
stadgar uttryckte sig icke
annorlunda. När isynnerhet det kommunis-
tiska manifestet säger, att med
bourgeoisins utveckling, med
handelsfriheten, världsmarknaden m. m.
"den nationella avskildheten och
motsättningarna hos folken mer och
mer försvinna", och som ett av de
första villkoren för proletariatets
befrielse nämner: "den förenade
aktionen åtminstone i de civiliserade
länderna" och när
Inauguraladressen förklarar det "för de arbetande
klassernas plikt",
att själva bemästra den internationella
statskonstens mysterier, att övervaka sina
regeringars diplomatiska steg, att i fall
av behov motarbeta dem med all dess
till buds stående makt och, om de äro
ur stånd att förhindra anslagen, förbinda
sig till samtidig offentlig anklagelse och
proklamera moralens och rättens
enkla lagar, vilka lika såväl som c]<¾
reglera d en enskildes förbi
n-d e 1 s e r också borde vara de öve
r-vsta lagarna för nationernas
umgänge.
Vad förkunna de därmed annat
än folkens internationella beroende,
vilket intet land utan brott mot allas
intressen kan undandraga sig?
Det är att ta avsked av de
grundtankar, som gå genom dessa satser
och återfinnas i de äldre och nyare
socialistkongressernas beslut liksom
av den proletäriska socialismens
fundamentaltankar, vilka lyfta
denna till en världsåskådning, då
personer, vilka kalla sig socialister, i
förening med de reaktionäraste och
mest inbitna representanterna för
den kapitalistiska staten göra den
egna nationens obegränsade
självhävdelse till dogm.
Självklart är det en fråga för sig,
huruvida de f ö r u t s ä t t n i
n-g a r, med vilka president Wilson
motiverat sina fordringar, äro
riktiga eller icke. Hans yttrandens
tillåtlighet bero på, huruvida han
för deras riktighet kan lämna bevis,
eller om han kan stödja sig på
allmänt erkända fakta. Denna
fråga om fakta är dock likgiltig för
den principiella frågan om r ä 11 e n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
