Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Bernstein, Eduard: Socialdemokratin och rätten till inblandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDUARD BERNSTEIN: RÄTTEN TILL INBLANDNING.
253
att göra sådana fordringar
gällande. Min rätt att beteckna
privatpersoner eller regeringar såsom
våldsamma störare.av lugnet måste
jag uppvisa genom verkliga bevis.
Min rätt att träda i breschen för
skyddsåtgärder mot våldsamma stö»
rare av lugnet är obestridlig och
säkert så mycket större, om det rör
sig om skydd för hela folk mot
sådana, som störa eller hota freden.
Kravet att ingripa i bestämda
länders regeringssystem till
nationernas skydd mot våldsamma
freds-störare är för övrigt alldeles icke
nytt i historien. Det blev t. ex.
ställt och fann sitt praktiska
förverkligande, då år 1814 Österrikes,
Preussens och Rysslands förbundna
regeringar påtvungo Frankrike
Napoleon I:s avsättning och
återinförandet av bourbonernas regemente.
Något senare gjorde den Heliga
Alliansen detta krav till en
grundsats, som skulle bestämma hela
Europas politik. Skillnaden var
blott, att fredsstöraren, mot vilket
det skulle göras gällande, icke var
en erövringslysten monark utan
folkens demokratiska
frigörelsesträvanden och icke så mycket handlade
om folkens lugn som om
furstarnas och de reaktionära
regeringarnas. I den Heliga Alliansens namn
sände 1822 det bourbonskt regerade
Frankrike trupper till det
liberalrevolutionära Spanien och hjälpte
till där att återställa det klerikala
regementet under Ferdinand VII.
Men vi behöva alls icke gå tillbaka
hundra år i historien för att i
monarkierna finna exempel på
inblandningspolitik, icke heller är det
nödvändigt att erinra därom, att i
mitten av det 19 :de århundradet
Nikolaus I av Ryssland såsom
ordningens väktare i Europa i förening
med Österrikes och Preussens
statsledare föreskrev tyska furstar
författningsbrottet.
Vår allra nyaste tid har levererat
oss ett mycket ’mera klassiskt exem-
pel. Österrike-Ungerns ultimatum
till Serbien den 23 juli 1914, som
blev signal till världskriget, når sin
höjdpunkt i fordringar, vilka
betydde ett upphävande eller sårande av
det serbiska folkets
författningsenliga rättigheter och i en punkt ett
prisgivande av Serbiens statliga
suveränitet. Den serbiska regeringen
skulle, ehuru den serbiska
författningen beviljar tryckfrihet och
föreningsrätt, undertrycka bestämda
tidningar och upplösa bestämda
föreningar, och den skulle vidare
medgiva österrikisk-ungerska
ämbetsmän rätt att deltaga i
undersökningen angående storserbiska
sammansvärjningar. Dessa och liknande
fordringar i ultimatumet förklarade
den tyska regeringen i
rikskanslä-rens rundskrivelse till de kejserliga
sändebuden i Paris, London och St.
Petersburg i ett tillägg för "blott
berättigade", samt att såvida den
serbiska regeringen skulle avböja
fordringarna,
så skulle ingenting annat bli övrigt för
den österrikisk-ungerska regeringen, om
den ej ville avstå från sin
stormaktsställning, än att genom starkt tryck under
tillgripande av militära å t g ä r d e r
genomdriva sina fordringar hos den
serbiska regeringen, varvid valet av medel
måste överlämnas till den själv. (Vita
boken den 2 augusti 1914.)
Helt och hållet i dessa
anmärkningars anda förklarade den
österrikisk-ungerska regeringen, då
Serbien visserligen lovade att
ofördröj-ligen uppfylla de flesta men dock
icke alla dess fordringar och
föreslog att överlämna de återstående
två eller tre till vidare
förhandlingar, krig mot Serbien, och
Tyskland lät stormakterna veta, att
detta krig måste förbliva
lokaliserat, d. v. s. ingen
inblandning från tredje part kunde
tålas. Inblandningen i Serbiens
författningsliv förklarades för till
ätlig, men inblandningen i ett krig för
otillåtlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
