Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: MINISTERSOCIALISMEN.
263
blott behandla frågan om "partiets
konstituering och organisation".
Emellertid inlämnades ett förslag
till resolution av D e 1 a Pörte,
Lagardelle och Brianol m. fi. så
lydande :
[Tudor beaktande av
att kongressens väsentliga uppgift
bestar i att avskaffa de hinder, som
föl-närvarande stå i vägen för de
revolutionära krafternas förenande i Frankrike,
a 11 en förut den socialistiska
riks-dagsfraktionen tillhörande deputerads
mi-nisterskap skapar en tvetydighet, som
gynnar inre partistrider,
att frågan om delaktighet i
regeringen visserligen blivit löst för den gångna
tiden och för framtiden, men idke för den
närvarande tiden,
förklarar kongressen en gång för alla
att Millerand, som ställt sig utanför
partiet, då han på eget ansvar och initiativ
inträdde i ministeriet, aldrig kunnat
engagera partiet, som lian icke
representerar. Kongressen förklarar vidare att
partiets hållning gent emot denna
regering måste vara densamma, som gent
emot varje borgerlig regring.
"Här har", konstaterar Rosa
Luxemburg, "å ena sidan Millerand
varken uppfordrats att nedlägga sitt
ämbete eller uttalats något formell
uteslutning ur partiet. Det är helt
enkelt en formulering av det faktum,
att Millerand själv ställt sig
utanför partiet genom sitt inträde i
regeringen. Utan att skarpt vända
sig mot Millerand, fördöma eller
bestraffa honom, vilket skulle
frambesvurit oöverskådliga debatter och
komplikationer, avböjer resolutionen
varje partiansvarighet för
Millerands handlingssätt.
Å andra sidan inskränker sig
resolutionen till fallet Millerand utan
att principiellt reglera socialisters
deltagande i regeringen genom ett
generellt förbud, varigenom det
omöjliggjordes för Jaurès
anhängare att förskansa sig bakom
Káut-skys resolution eller att skjuta fram
allehanda principiella
betänkligheter. Samtidigt löses emellertid
mi-nisterfrågan på klaraste vis i det
givna fallet, i det en socialist, som
inträtt i regeringen eo ipso anses
afskild’från partiet. Med andra ord;
resolutionen uttalar i ministerfrågan
det knappa minimum, som likväl
hugger mitt igenom frågans alla
knutar."
De la Portes resolution antogs
emellertid icke oförändrad. I en
kommission, dit den hänvisats,
ändrade B r i a n d ett ord i den
ursprungliga texten. Uttrycket "ställt
sig själv utanför partiet" ändrades
till "ställt sig utanför partiets
kontroll ’ \ Resolutionens
undertecknare, utom de la Pörte, accepterade
denna ändring.
Såsom Rosa Luxemburg med rätta
skriver tog denna ändring bort
udden av resolutionen. Att Millerand
befann sig utanför partiets kontroll
och på så vis icke heller band
partiet var den mening Jaurès hela
tiden hävdat. Frågans utgång
medförde, att Vaillant och hans vänner
lämnade kongressen.
Striderna och debatterna fortforo
ända till 1904, då den
intemationer-la Amsterdamskongressen slutligen
träffade ett avgörande, som blev till
rättesnöre fram till kriget. Vid
tidpunkten för Amsterdanisbeslutet
hade Millerand redan ett par år varit
utanför den franska regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
