Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX ADLER: 1914 ÅRS IDÉER.
283
att offra livet i en värld så
beskaffad, som den Kjellén skildrat före
kriget? På sin höjd blott för det
målet att grundligt avlägsna ett
sådant sakernas tillstånd. Men detta
offermod, som de socialistiska
massorna tusenfallt lagt i dagen,
räknar Kjellén icke med. Det smakar
nämligen av 1789, det hör till livets
"ytliga kultur", till tarvligheten i
det blotta strävandet efter
förbättring av de yttre levnadsvillkoren.
Visserligen medgiver Kjellén
ädelmodigt det berättigade även i
sådana bemödanden, men förklarar
dem samtidigt vara "ett ideal för
det lägre materiella livet" som "j
altruismens mantel" endast har —
materialismen till föremål. Därmed
fogar han till de övriga högst
spetsborgerliga uppfattningar, vi redan
påträffat hos honom, även den
vulgäraste uppfattning av
materialismen, den nämligen som redan
Engels avslöjat som en spetsborgerlig
fördom, att materialism är liktydigt
med frosseri, dryckenskap och
dylikt. Alla sådana om idealets
höghet bekymrade sedepredikanter
måste man alltjämt ånyo tillropa
Schillers ord om den mänskliga
värdigheten :
Ej mera därom, jag ber er, ge honom
föda och bostad.
Ha ni hans nakenhet skylt, han ger
sig värdighet själv.
Så ha vi alltså lärt känna "1914
års idéer" i en av deras mest
betydande representanter, och man
kan endast säga att de till sitt etiska
och intellektuella innehåll
fullständigt motsvara den fruktansvärt
själlösa verkligheten år 1914. Kvar
står blott den smärtsamma
förvåningen över ett sådant missbruk av
begrepp, över en sådan sinnelagets
trånghjärtighet, över en sådan
inskränkthet i tanken, som här mött
oss hos en eljes dock framstående
lärd. Herr Kjellén är i detta fall
ingen enastående företeelse, eljes
vore denna polemik mot honom blott
en litterär angelägenhet, som f. n.
icke synes nog viktig för att
motivera denna utförlighet. Men nu är
han en typ för det sätt varpå,
beklagligtvis, en stor del borgerliga,
lärda och filosofer tagit ställning
till kriget. Ett gammalt rättframt
ordstäv säger: den som rör vid
smuts, blir själv smutsig. Det
ideologiska försvaret av kriget — och
därtill detta imperialistiska krig —
skall för alla tider kvarstå som ett
varnande exempel på den
självbe-fläckelse, till vilken den vetenskap
och filosofi måste förfalla, som icke
utnyttjar sina andliga krafter till
att befria sig från sin klass
traditionella fördomar och en
maktpolitisk agitations bedrägliga
föreställningar utan tvärtom kritiklöst
tjänar dem.
Vi däremot rycka oss lösa från
den bedrövliga bilden av ett
tankearbete, som icke förstår att använda
andens och bildningens skatter
annorlunda än till att göra en dygd av
den förfärligaste nöd som någonsin
drabbat en tid, till att omljuga
avfallet från alla möjliga kulturidéer
till ett nytt högre idéinnehåll och
att som en ny tids födelsesmärtor
prisa smärtan, förtvivlan, ja
upproriskheten hos en kvald mänsklighet.
Av de av en dylik anda burna "nya
idéerna" har varken vår nuvarande
tid och ännu mindre vår framtid
något att vänta. Vi hata den
upplysning som u t s t r
å-1 a r från krigets
flammor, vi avsky de n s j
ä-1 a r n. a s förnyelse, so m
endast skulle vara ni ö
j-lig genom s 1 a k t n i n g a
r-n a s m a s s f ö r i n t e 1 s e av
k r o p p a r n a. Vi rysa för 1914
års idéer sådana de verkligen voro
och äro: imperialismens och milita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
