Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer - Ström, Erik: “Själslig urartning“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riseringens idéer, folkupphetsning
och nationell förhävelse,
missaktning för folkvilja och människoliv,
kort sagt det rysligaste missbruk av
alla ideal tillsammans med
fullständig ideallöshet. Och vi vända alla
våra förhoppningar och tankar till
de idéer, som icke stamma från 1914
utan redan från det kommunistiska
manifestets tider visa proletärer i
alla länder vägen till en ljusare
framtid, de vägar som aldrig skulle
ha övergivits, den internationella
socialismens vägar.
"Själslig urartning".
För TIDÉN av ERIK STRÖM.
En diger bok över Edgar Allan
Poe har för icke länge sedan
utkommit i marknaden, en
doktorsavhandling av Gunnar Bjurman.
Den förtjänar att närmare
beröras — såväl på grund av de
vetenskapliga pretentioner den kan anses
hava — som på grund av
monografins ensamma ställning i svensk och
väl även nordisk litteratur och på
grund av den avhandlade personens
betydelse och intresse.*
Jag vill här beröra en central sak
och synpunkt. Boken utgår från ett
kategoriskt huvudfaktum: Poe är
degenererad. Han och hans konst
förstås endast genom ett oavlåtligt
behållande i sikte av hans själsliga
urartning.
Denna urartning är den grund,
varur härflyta bl. a. hans
dipsoma-niska giftbegär, åtskilliga mindre
tilltalande personliga egenskaper,
hans erotiska abnormitet och de
"flöden som genomströmma hans
fantasivärld och hans diktning".
Denna urartning bildar grunden
och förklaringen; dock kan denna
förklaring icke närmare förklaras.
Dock kan man säga att den har
karaktären av geniets insanity,
geniets vansinne; och här citerar
han till sitt stöd Poe. Det ena
citatet säger att en enorm utveckling av
intelligens måste anses abnorm —
ett övermått av vett som vanvett.
Och förf. låter förstå att den
stålhårda logiska skärpan torde vara
ett utslag av den "monomana
rubbningen". Och han frågar: "Vad är
logik annat än spårandet av
sammanhanget mellan företeelserna, och
vem spårar detta sammanhang mer.t
obönhörligt envist, med en större
dokumentation av detaljiakttagelse?
för att få allt att passa in i kedjan
än dåren?"
Det andra citatet av Poe och
varest, enligt författaren, Poe
"närmare utvecklar" sin uppfattning av
geniet, säger att vad världen kallar
geni är det tillstånd av själslig
sjukdom, som kommer av en otillbörlig
övermakt av en av människans
förmögenheter. *
* A n m. Och även väl på grund av
behandlingssättets i detta fall kanske rätt
typiska karaktär.
* An ni. Detta citat är förrädiskt. Det
användes av författaren för att ge den
egna och modernt vetenskapliga
meningen stöd av "Poe-s egen uppfattning av
geniet och sig själv. Men Poes hela
framställning av denna sak på den plats
där citatet är taget går ut på att
fastställa att geniet, det verkliga, det sanna
är — en mäktig, harmoniskt allsidig
utveckling av människans förmögenheter.
ett kraftparallellogram därav. Däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
