Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Ström, Erik: “Själslig urartning“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK STRÖM: "SJÄLSLIG URARTNING."
291
försök, oemotståndliga begär efter
äktenskaplig samvaro med kvinnligt
kön.
Ifråga om vetenskapliga verk är
det ju en plikt att söka träffa de
svaga punkterna och de falska
avvägningarna (— ting som en
vetenskapsman naturnödvändigt och i
icke ringa mån måste utsätta sig
för —), för att få de förra
bortopererade och de senare upphävda.
Särskilt gäller ju det senare om det
är saker av vikt som. vägas och
särskilt om författaren stundom icke
synes se detta och icke minst om
man någon gång tycker sig se att
han smusslar en smula med vikterna.
Vad jag angriper (jag betonar
åter dessa angripligheters relativt
nödvändiga och allmänna karaktär)
är således närmare bestämt:
1) Bristen på fastare distinktion
av vissa viktiga begrepp och särskilt
urbogroppet: själslig urartning. —
Bristen på medvetenhet av en större
föl-siktighet och en tillbörligare ton
ifråga om de begrepp (och
föreställningar och fakta) som äro svåra att
bestämma och dä v man måste
förnimma sig stå på svävande grund.
2) Motsägelsen.
3) Tvetydigheten eller slarvet
eller uppfattningsbristen ifråga om
citat.
4) Bristen på demonstration eller
åtminstone belysande karaktäristik
i s a m m a n h a n g m e d
karaktären av vårdslöst påstående eller
fastslående sats och dorn.
Hade det på sina ställen varit
annorlunda framställt, med
framhävande av subjektiv förmodan eller
objektiv möjlighet, med en annan
begränsning och m*skillning och
medvetenhet av sin och sina en
smula besläktade auktoriteters och
även den moderna vetenskapens
begränsning, hade det varit annorlun-
da. Men när det framställes, som
delvis visat är, påstående och
fastslående, utan given grund eller på
rätt tydligt förnimbart lösa eller
uppvisbart motsägande eller
ohållbara grunder och s a m t i d i g t
gäller uttalanden åt det negativa
hållet till, beträffande viktiga ting
och med en vårdslös generalisering,
då måste man reagera.
5) Till slut och enligt inin
subjektiva uppfattning, bristen, i vissa fall,
på finare uppfattning och på finare
värdeblick.*
Det finnes väl åtskilligt annat,
som förtjänade beröras i d :r
Bjur-nians bok. Kanske mycket även ur
positiv synpunkt. Men
förtjänsterna hava ju redan belysts. Och det
hänvisas i detta avseende till boken
sjJilv.
Ur negativ synpunkt torde det
vara åtskilligt av det jag ovan visat
som går igen. Så t. ex. svagheter i
det logiska (såväl i blicken utåt som
i eget verk), bristen på finare
förnimmelse i vissa fall och analys och
differentiering, — en alltför snabb
och vårdslös konklusion och syntes
och generalisering i andra fall;
tvivelaktig tolkning ifråga om citat;
ensidighet stundom i uppfattningen
eller icke tillräckligt öga, åtminstone
icke tillräckligt visad blick för vissa
sidor hos Poe. — Så torde
författaren, enligt min uppfattning efter den
genomläsning jag gjort, mera vara
böjd och i stånd att fatta och
anamma (fast här anammat och tolkat
icke utan storhet och kraft) — mera
det "askgrå" själslandskapet och
själsstämningen än den stjärnlika
* Anm. Beträffande denna utsago,
som några andra i denna artikel, gäller
det ju, att det behövdes på sina punkter
ett korrektiv, en reservation. Det gäller
ju att ingen ser tingen i dess sanna form,
omfattning, riktighet och färg, och att
vad den ene ser, ser ic-ke den andre. Så
gäller det väl att d:r B jurman kan ha
sett sidor oeh ting, som en annan minär*?
eller iakc sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
