Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Europa år 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fortsättningen påvisar Gide att
i själva verket alla utgifter för
kriget äro inkomster samtidigt;
nationalinkomster, så långt det ej rör sig
om räntorna för lån utifrån. Och
han fortsätter:
"Äro alltså krigsutgifterna endast
en fiktion, kommer det oerhörda
kriget att i verkligheten ej ha
kostat någonting? Vi skola akta oss
för att formulera en dylik paradox,
som ansikte mot ansikte med alla
ödeläggelser skulle vara en
oförsynthet. Om kriget varar i sex eller
i blott fyra år, kommer det att ha
kostat mer än någon av de
jordkatastrofer, som förstört världen,
syndafloden inberäknad. Först och främst
har det kostat de otaliga
människoliv, som icke kunna mätas därför
att de äro omätbara. Vidare de
otaliga byggnader och hela städer, som
bränts ned och jämnats med
marken, de utplundrade fabrikerna, de
förstörda bergverken och
petroleumkällorna, de nedhuggna sekelgamla
skogarna, de nedslaktade hjordarna,
de stupade hästarna, de uttömda
varulagren, fartygen med sina
laster, som sänkts i långt vidare
omfattning än vad tusen års stormar
och grundstötningar förorsakat, de
utslitna järnvägsskenorna och
lokomotiven och jorden själv, som
karvats sönder längs de väldiga
frontsträckorna. Detta är otvivelaktigt
riktigt; men hur fruktansvärd
denna uppräkning än må förefalla så
når dess sammanlagda värde dock
ej på långt när upp till nyss
uppräknade hundratals och tusentals
miljarder och hur svårt det än kan
förefalla att göra en uppskattning
av de förstörda rikedomarna, kan
man dock antaga, att de icke
utgöra tiondedelen av de
summor, som utbetalats av de
krigförande staterna.
Härtill inskränker sig således
summan av de i verkligheten
förintade rikedomarna, vilka äro att
återställa, något som otvivelaktigt
kommer att bli en fruktansvärd
uppgift men dock icke överstiga 450
miljoner människors krafter. Detta
väldiga förnyelsearbete synes
mindre oöverkomligt än det vid första
ögonblicket kan förefalla, om man
betänker, att det förhåller sig med
ägodelar som med människor: alla
och t. o. m. de mest varaktiga äro
bestämda att förr eller senare gå
under. Kriget har för de förra som
för de senare påskyndat fristens
oundvikliga utgång. En dag skulle
dessa byggnader och dessa fartyg
dock ha varit förbrukade eller
ombyggda, maskinerna ersatta,
skogarna fällda, råämnesförråden tömda.
Ersättningsarbetet blir därför
detsamma, endast med den skillnaden
att det i stället för att fördelas på
en generation, måste fullbordas på
kortare tid och med en decimerad
befolkning. Sak samma! De
överlevande skola kunna fylla denna
uppgift, om de blott gå till
fredsverket med samma iver, varmed de
hängivit sig åt krigets arbeten.
Dessa ha avslöjat något nytt för oss,
när de visade oss, huru länder, som
berövats nästan hela sin vuxna
manliga befolkning, i alla fall fortsatte
sitt liv och så gott sig göra lät
sörjde för sina behov. De ha även
avslöjat, huru många dolda, i
normala tider fullständigt obrukade
krafter, som funnos i vårt land och
samtidigt hur mycket kapital och
arbete, som slösats bort på lyx och
rent konventionella fåfängligheter
och hur det var nog att kanalisera
detta till nyttigare användning och
att mobilisera de oanvända
krafterna för att upprätthålla folkens
ekonomiska liv under tre års och, om
det behövs, sex års förintande krig.
Denna lärdom skall icke ha givits
förgäves. Särskilt Frankrike har
fått erfara huru det före kriget
förstått eller velat tillgodogöra sig
endast en försvinnande bråkdel av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
