Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Silverstolpe, Gunnar Hesselgren: Carl-August Bolanders debut som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. fiESSELGREN-SILVERSTOLPE: C. A. BOLÄNDERS DEBUT.
297
lilla fram lingsstam, en av
främlingarna i denna kupongklipparnas ocli
bolagsdirektörernas värd, vars nya
adel i sitt sköldemärke bär den
gamla riddardevisen "Ich di ene" — jag
tjänar — i den moderniserade
betydelsen "jag tjänar pengar".
Det första kapitlet ger
barndomsporträttet av Georg Vrede med
släktarvets och föräldrahemmets
melankoliska vardagstragedi som
bakgrund. En liten krets av äldre —
alla mer eller mindre överkörda av
livet -•- och så denne lille lidelsefulle
Georg, som i sin obotliga längtan
efter ett okänt något ifrån
trädgrenen griper efter stjärnan och
ramlar ned för att slå sig sanslös, när
hans him la stormning interpunkteras
av en kornblixt — preludiet är
egendomligt och verkningsfullt.
Följande kapitel: tvärsnitt ur skoltiden
med pubertetsålderns alla rekvisita
— Faustdikter, avsvärjande av kris
tendomen, martyrskap i skolan för
den ateistiska ö-vertygelsen, uppror
mot frasernas och lögnens samhälle.
Nästa avsnitt: universitetet, deri
odödliga ungdomens stad, där d<;
vita mössornas eviga jökel rinner.
Åter den front mot alla, den
kampställning, som skall bli Georg
Vredes specifika livsform i alla de
inkarnationer, som hans själ under de,:
ständiga Sökandets själavandring
skall komma att antaga. I nästa
avsnitt ntopiserar Georg Vrede med
häst och plog i någon sorts
kommunistisk jordbrukskoloni för att
senare återfinnas i socialistiska och
kulturradikala kretsar i den danska
huvudstaden. Ytterligare nya
kriser föra honom genom Berlin, genom
Paris, .Livets stad. Hans ödes
spirallinje leder sedan tillbaka till
hemstaden, till den lilla svenska
småstaden, där den förlorade sonen
efter att ha kastat bort sitt arv av
diktarsyner och ärelystna drömmar
är beredd att söka vila i vardagens
enkla, ringa gärning. Men. spiral-
linjen leder ut igen, till Italien. En
skygg kärlekshistoria träder fram
ett ögonblick, ett mandolinackord,
som. strax är borta. Georg Vrede
återfinnes i ett belgiskt kloster, när
horisonten färgas röd och den tyska
invasionen går fram genom. Belgien.
Världskrigets skakning komme1’
äntligen den övermättade lösningen
att fällas ut: Georg Vrede har
efter allt sitt sökande nått fram till
en sorts syntes av livet, han är
färdig att predika sin namnlöse, okände
Gud, och han gör det med hela den
stridbara våldsamhet, som präglat,
hans föregående liv — okänd talar
han i främmande städer, på
främmande tungomål, för en gapande
gratispublik på några få själar om
sin okände Gud, det är: kraven på
den nya människan. Medan
världsbranden sprider sig. Och medan den
mina planteras ut, som omsider
spränger nordsjöängaren Cymric,
stävande mot Sverge med bland
andra Georg Vrede ombord.
Detta är ränningen och
näppeligen en stark sådan. Men det är
inslagen, som ge karaktären åt
vävnaden, och med sina fel. och
förtjänster är Bolanders debutroman
en underbar bok.
En underbar bok! Här finnes
flammande temperament,
ungdomlig entusiasm, skimrande fantasi,
satirisk skärpa, ett glänsande språk,
allt sådant vi i svensk litteratur
knappast sett maken till efter
Strindberg. Åter och åter finner
läsaren beröringspunkter mellan den
störste svenske diktaren och Georg
Vredes författare utan att det kan
bli tal om någon sorts efterbildning
hos den senare. I släkt med
Strindberg är det flammande
temperamentet, den hetlevrade
motsägelselustan, den kritiska skärpan, lusten
att genomströva alla det mänskliga
vetandets områden, gåvan att
förtäta en sentens eller en replik, så att
den verkar med en rent explosivar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
