Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Silverstolpe, Gunnar Hesselgren: Carl-August Bolanders debut som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TIDÉN
tad kraft, gåvan att i några korta
rader måla en landskapsbild av
sällsynt stämning och sanning:
näppeligen liar exempelvis någon utom
Strindberg kunnat ge en finare syn
av det mellansvenska landskapet än
Bolander med dessa rader:
Nu skulle han snart känna doften av
lingonriset och pyrolan, vandra hemma i
majskogen uti granarnas gula svavelregn,
stå hemma på ängen bland prästkragarna
och tjärblomstren, sitta hemma pà
bänkarna uti lindarnas sockersaft. Hemma
på sin svenska landsväg gick han
mellan renarnas vitmåra och kumminort,
stannade framför nyponbusken i sten roset,
njutande det ädla nätverket.
Men i släkt med det största i dikt
och konst, med de stora andarnas,
Ibsens, Tolstoys, Strindbergs,
Frödings skapelser, är den lidelsefulla
etiska kraft, som är det bärande i
boken. Vad Georg Vrede predikar
är den frigjorda människosjälens
stolta frisinne, den järnhårda etiska
idealism, som är någonting helt
annat än modefilosofernas och teolog
-professorernas s. k. idealism, firad,
beundrad och såsom ofarlig
beskyddad av statsmakterna. Georg
Vredes idealism är ett lågande hat mot
lögnen i världen i alla dess tusen
inkarnationer, mot kapitalismens
omättliga stöldbegär, mot
nationalismens inskränkta självkärlek, mot
de hundratusen medelmåttornas
inbördes förbund till utrotning av de
få i anden rikt utrustade. Kraftiga
som klubbslag falla satserna i
kapitlet Den namnlöse guden. Några
stickprov på hur Bolander
"filosoferar med hammaren" må här
återgivas.
1 dag gäller kampen Zaberns,
Dreyfusprocessens, Opiumkrigets, «J
udepogronicr-nas internationella samhälle, svekets och.
våldets Förenade Stater." "Store
nationalist, en fattig individualist är du bara,
i ditt fosterland ser du bara det egna
jaget förstorat. På Guds makt tror du
icike, häda icke med ditt: ’Gud bevare
konung och fädernesland’ längre, skrik
hellre: ’Kungen bevare Gud och
fäderneslandet’, skrik hellre: ’Fäderneslandet be-
vare Gud oHi konungen’." "Moral, har
ni hört tvä rika släktingar predika för
den fattige fränden att spara och in
skranka sig, dä vet ni, vad moral är."
Satser som dessa, emellanåt
vässade, så att de till kraft och
verkan likna aforismer, strör Bolander
omkring sig i sin bok. Snarfyndig
och kvick är han, när han
exempelvis på tal om en litteraturkritiker
låter Georg Vrede avfyra frågan:
Är han sa prof y t eller parasit?
Lever han på döda eller levande
författare? — vem kan då låta bli att
le utom en självkär
litteraturkritiker? Kvickhet och välgörande satir
finns det i Bolanders bok, den djupa
humorn däremot knappast, ty
humorns mildögda blomma växer icke
mer på de höjder, där ett äkta och
lidelsefullt patos har sin hemvist.
•Svagheterna i Bolanders
debutroman äro åter att finna i själva
fabuleringen och personteckningen.
Det är inte tu tal om att Bolander
kan skildra människor, om han vill
ge sig möda därmed; därom vittna
åtskilliga figurer i boken. Men det
stora flertalet av de uppträdande äro
knappast alls individualiserade, alla
dessa bohemfigurer till exempel.
som författaren älskar att fiska upp
ur kulturlivets sumpmarker — de
bli knappast levande typer utan
endast masker i ett långt Bacchuståg;
■alla eller nästan alla personer tala
samma språk som Georg Vrede,
samma med associationer och
sinnrika, ofta snillrika infall laddade
språk — Bolander gör sina
personer alltför genialiskt över lag — ett
sällsynt fel hos en författare! Men
om han icke lyckas inblåsa den
levande anden i alla sina skapade
figurer, så når han dock vanligen
genom den livfulla, energiska
miljöskildringen ganska långt. Man läse
till exempel skildringen av den
äktsvenska supnatten i småstaden,
där de vissnade ämbetsmännen och
borgarna dricka sig till några tim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
