Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Backlund, Sven: Bolsjevismens faror och misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina handlingar — och här gäller
det i själva verket mina mest
sociala handlingar — det dagliga,
strävsamma arbetet för andra
människors livsuppehälle.
Men i dag, som är, är familjens
upprätthållande dock ett
samhällsintresse av högsta rang. Försumliga
familjeförsörjare ha allas förakt och
ingens sympati.
Familjeinstitution en har nämligen
två sidor: dess sociala, som man
riktar uppmärksamheten på, när
man talar om familjesolidaritet;
dess antisociala: det är
familjeegoismen. Den senare går den
socialistiska utvecklingen ut över;
icke över den förra. Denna är
fastmera den mänskliga naturens stora
kraftkälla för fortväxten av den
samhällssolidaritet, som så
småningom träder i stället för
familjesolidariteten och även
klassolidariteten. Men detta är
en moralisk
utvecklingsprocess, som löper parallellt med
den ekonomiska utvecklingen och är
avhängig av den. Avhängig
framförallt av produktionens
centralisation och kommunikationsväsendets
utveckling, som föra människorna
närmare varandra, öka deras
intressegemenskap och kunskap om
varandra. Och så småningom skapa
förutsättningar — organisatoriska
och psykologiska — för en
kollektivistisk samhällsförsörjning.
Varje försök att på
tvångsväg upphäva familjeegoismen
skulle naturligtvis radikalt
misslyckas. Men i den mån det komme att
lyckas, skulle icke
samhällssolidariteten utan den individuella
egoismen stå som triumfatorn.
Det vore alltså en rent reaktionär
handling. Lika reaktionär, som alla
försök att lossa på den nationella
solidariteten (nationalegoismen) så
länge begreppet mänsklighet har
så litet verklighetsinnehåll, som
det tyvärr ännu har. Även här står
den individuella egoismen, som i sin
förlängning heter anarki och lurar
i bakgrunden.
En av den vetenskapliga
socialismens viktigaste grundsatser är att
ett samhälles ekonomiska struktur
sätter sin prägel på alla
samhällsinstitutioner, på alla dess medlemmars
vanor och föreställningssätt. Detta
innebär, att även de som stå i den
skarpaste opposition mot det
rådande samhällssystemets
orättfärdigheter dock samtidigt äro genom
tusentals band av dagliga vanor,
levnadssätt, åskådning, religion och
politiskt arbete fästade till just detta
samhällssystem. Denna
omständighet skapar hos varje människa en
fond av konservatism,
som utgör en evigt
bestående garanti för
kontinuiteten — långsamheten, om
man så vill — i den sociala
utvecklingen. Denna
konservativa instinkt kan momentant
upphävas i tider av yttersta nöd och
förtvivlan — men tar sedan så
mycket kraftigare ut sin rätt, när det
abnorma sinnestillståndet upphört.
De ryska bolsjevikernas tro är, att
den bottenlösa förtvivlan som
sprungit fram ur krigsårens nöd och
svält, skapat det psykologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
