Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11-12, 1917
- Möller, Gustav: Bolsjevikerna — deras fredsprogram och fredsmöjligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i vissa kretsar finns en atmosfär
gynnsam för uppror, så återstår
dock frågan, om dessa kretsar äro
stora nog att åstadkomma annat
än revolutionsungar? På denna
fråga måste den vederhäftige
bedömarens svar bli ett kategoriskt nej.
Ingenstädes i Europa är
proletariatet starkt nog för att i detta nu
genomföra en revolution. Sådan är
den nakna sanningen. Det tyska
proletariatet, som genom sina
representanter — det tyska
socialdemokratiska majoritetspartiet —
hårdnackat vägrat att ens ge stöd åt
tanken på folkomröstning i
Elsass-Lothringen, hur skulle det kunna
förmås till revolution på
programmet ”Schlesien — de stora tyska
kolgruvornas provins — åt Polen”?
Hur skulle Englands proletariat
kunna sporras till revolution av
tanken att Imperiet skall avstå från
Indien och Egypten. Man skall vara
en politiskt barnafrom kannstöpare
för att tro på sådana bisarrerier.
Var makten i Ryssland ligger.
Ryssland är icke Europa. I
Ryssland kunde marsrevolutionen snabbt
och tämligen smärtfritt föras till ett
första lyckligt slut, emedan
tsardömet förlorat allt stöd. De
officerare, som hade lust att sätta in
något på att slåss för tsardömet, voro
lätt räknade. Med den första
lyckade revolutionen hade emellertid
Ryssland råkat i drift. Den som
lärt något av tidigare revolutioner
förstod genast, att Ryssland skulle
ha att genomgå åtskilliga
konvulsioner, innan förhållandena åter skulle
stabilisera sig. I Ryssland äro
inemot 80 % av befolkningen bönder.
Industriarbetareklassen är mycket
liten — blott några få procent av
hela befolkningen. I längden kan
ingen regering bestå i Ryssland utan
böndernas stöd. Och bönderna hava
för närvarande faktiskt makten, fast
de hava den i sin egenskap av
soldater. Soldatmassan i Ryssland är
så att säga bondeklassens
maktägande organ. Den roll arbetarna
spela beror mest av deras
koncentration i de stora städerna och
därpå att de naturligtvis stå
intellektuellt något högre än bönderna.
Revolutionen gav makten åt soldaterna
och arbetarna, dock, som sagt,
soldaterna i första rummet. Den som
hade soldaterna på sin sida, hade
också makten.
Bland soldaterna äro många,
kanske majoriteten analfabeter. Det
betyder med nödvändighet att alla
deras begrepp om allt, som
icke rör deras egen person, måste
vara mycket dunkla.
Kan Ryssland för dessa soldater
vara mycket annat än ett namn?
Dess historia är okänd för dem, dess
omfattning och storlek okända.
Och ännu mera okända äro
länder som Tyskland, Österrike,
England och Frankrike. Vad
dessa länder vilja, hurudana
deras folk äro, huru stora de äro och
vad de betyda i världen för kultur
och civilisation, därom kunna
analfabetiska bönder och soldater
endast hava dunkla föreställningar.
Någon förmåga att jämföra sitt
lands storlek, makt och betydelse
med andra länders kunna de icke
rimligen ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0359.html
