Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11-12, 1917
- Möller, Gustav: Bolsjevikerna — deras fredsprogram och fredsmöjligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eller vad kunna dessa människor
fatta av det allmänna broderskapets
idé? Vad förstå de av den strålande
tanken på proletariatets universella
solidaritet?
De äro avskyvärda företeelser i
den politiska demagogien alla dessa
försök att idealisera förmågan hos
de bottenokunnigaste att förstå och
realisera de djupaste och största
idéer, som mänskligheten sett födas.
Om man vill bilda sig en något mera
konkret bild av insikterna hos
alldeles obildade, isolerade människor,
så kan man söka sig in i någon
koja på den svenska landsbygden
och där skaffa sig kännedom om
invånarnas föreställningar t. ex. om
främmande länder och folk.[1] Man
skall snart nog finna att i regel vet
den svenske husmannen och hans
hustru nästan ingenting, och de äro
ändå icke analfabeter. Vad finns
det för anledning att tro att den
ryske analfabetiske bonden eller
bondesoldaten skulle ha mera levande
föreställningar om världen omkring
sig än den svenske läskunnige
lantarbetaren? Så synnerligen
överlägsen kan han omöjligen vara.
En vacklande grundval.
Men har man gjort klart för sig
detta och samtidigt betänker, att
just bland dessa bondesoldater
ligger maktens tyngdpunkt, så måste
man också säga sig, att
bolsjevikernas välde vilar på en föga hållfast
grund.
Utan fara att misstaga sig kan
man utgå ifrån, att bondesoldaterna
följa bolsjevismens fana, emedan
de tro sig därigenom snabbast få
sina högst egoistiska behov
tillfredsställda. Detta säges ingalunda
som något klander, ty så handla de
allra flesta andra människor också.
Men om man har fullt fattat vad
denna utgångspunkt betyder, så
skall man inse, att de faktiskt
maktägande soldaterna knappast kunna
ha så känsligt sinne för
bolsjevismens ideella mål. När de fått sina
behov tillfredsställda, har man all
anledning att tro, att de kunna falla
i armarna på helt andra agitationer
än bolsjevismens. Man kan med
andra ord icke föreställa sig den
ryska soldatmassan som en makt,
vilken — efter att på djupet ha
pejlat problemen — kommit fram till
en mognad övertygelse och med
den fasthet, detta skänker, nu
fullföljer bestämda mera avlägsna
politiska, ekonomiska eller
internationella mål. Man måste tvärtom
föreställa sig denna massa med
väsentligen två fasta klara mål: jord och
fred, men i övrigt — just på grund
av sin okunnighet, på grund av
bristen på djupare intressen och bristen
på begrepp om politik, ekonomi,
länder och folk — lättrörd och
lättfångad, lika snar att luta åt ena
sidan som åt den andra.
Att det är bättre med fred än med
krig, det kan den ryske soldaten
naturligtvis lätt förstå. Det är i varje
fall mycket bättre för honom.
[1] Våra svenska landsbygdsproletärer
äro visserligen icke analfabeter, men de
leva isolerade, så gott som uteslutande
hänvisade till sig själva. De kunna därför
anföras som exempel på hur själslivet och
intressena äro beskaffade hos människor,
vilka befinna sig på en låg bildningsnivå
och leva i avskildhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0360.html
