Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Möller, Gustav: Bolsjevikerna — deras fredsprogram och fredsmöjligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och man kan knappast tvivla på att
bolsjevikerna kunna för sin makt
tacka den hänsynslösa kritik, de
riktat mot den provisoriska
regeringens fredsarbete. Då nu
bolsjevikerna försäkrat sig komma
att föra en politik, som skulle
skänka fred, och därjämte lovat
omedelbar utdelning till
bondekommittéerna av kyrko-, tsar- och
godsägarejord, så ha de fått tillräckligt stöd
bland befolkningen och soldaterna
för att kunna erövra och åtminstone
för en tid hålla sig fast vid makten.
Freden är obetingat nödvändig för
att landet åter skall kunna försörja
sina söner och döttrar och varje
parti, som ville lova en
omedelbar fred — såsom bolsjevikerna
gjort — skulle sannolikt haft
utsikten att få makten.
Det är alltså emellertid ett
faktum, som i betydelse övergår alla
andra, att bolsjevikernas regering
icke kan vila på det
industriella proletariatet
som maktgrundval. På
denna grundval kan, såsom redan
påpekats, i själva verket ingen rysk
regering vila. Att Ryssland har
en på grund av sin storlek
fullständigt dominerande
bondeklass, som lever på en rent
proletärisk nivå och som därför kan,
åtminstone till dess dennas egna
speciella önskemål äro uppfyllda,
gå i förbund med
industriproletariatet, är just det som skiljer
landet från alla mera framskridna
europeiska länder. I de övriga länderna
är bondeklassen relativt mycket
mindre. I England spelar den ur
politisk maktsynpunkt en ganska
minimal roll. Men överallt är den
snarare antisocialistisk än
socialistisk. Den är i den europeiska
kontinentens stater icke
proletariatets bundsförvant utan dess
motvikt. Följaktligen kan med all
sannolikhet ingen resning av
proletariatet i Tyskland och Frankrike leda
till ett gemensamt bonde- och
arbetarevälde i dessa länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
