Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11-12, 1917
- Möller, Gustav: Bolsjevikerna — deras fredsprogram och fredsmöjligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsättningen för
bolsjevismens fredsprogram är
ogenomförbar. Bolsjevismen bygger
hela sin politik, i den mån den
skulle medföra en socialistisk —
rättare: bolsjevistisk — fred, på den
allmänna europeiska proletära
revolutionen. Klickar denna, så svävar
bolsjevismen i luften.
Men om de icke göra
revolution, så skulle kanske
arbetareklassen dock genom masstrejker
kunna fullständigt förlama
krigföringen. Utan jämn
ammunitionstillförsel kan ingen armé i
modern tid föra krig. Och så skulle
arbetarna genom strejker utan att
vara i besittning av samhällsmakten
kunna tvinga fram freden. De skulle
kunna desorganisera kriget och
länderna och sålunda faktiskt
åstadkomma freden.
Till och med om detta vore
riktigt — vilket det med all
sannolikhet icke är — så skulle den fred,
som då framtvingades, i alla fall
icke bli den bolsjevistiska
freden. Freden skulle slutas av
borgerliga-kapitalistiska regeringar.
En fred status quo ante.
Men om alltså den bolsjevistiska
ideella freden måste anses
utesluten, vad kan man då vänta? Det
skulle ju kunna tänkas att deras
initiativ i alla fall kunde leda till en
relativt hygglig fred, t. ex. till
alltings återställelse (med undantag av
Polen) eller till i det närmaste ett
dylikt resultat. Detta synas
bolsjevikerna själva ha tänkt sig som en
möjlighet, då de i sin förut citerade
fredsproklamation även yttra:
Regeringen anser, att det är ett stort
brott mot mänskligheten att fortsätta
kriget för att bland de rika och mäktiga
nationerna fördela de besegrade svaga
nationaliteterna. Regeringen proklamerar
också högtidligt sitt beslut att
underteckna fredsvillkor, vilka göra slut på
detta krig på ovannämnda villkor, som
äro rättvisa mot alla nationaliteter.
Samtidigt förklarar regeringen, att
ovannämnda villkor icke böra betraktas såsom
definitiva, d. v. s. att regeringen går med
på att pröva alla andra fredsvillkor, i det
den endast bestämt kräver, att dessa
villkor skola föreslås så snart som möjligt
av någon som helst av de krigförande,
och att dessa villkor skola vara absolut
klara, utan minsta tvetydighet, utan
någon hemlig karaktär.
Här är ju dörren lämnad på vid
gavel för vilken slags fred som
helst, då man förklarar sig villig
att ”pröva alla andra fredsvillkor”,
men man bör dock icke lägga in
någon dålig mening däri. Det torde
väl vara mest sannolikt, att
bolsjevikerna anse sig kunna acceptera
varje fred, som icke alltför hårt
stöter för huvudet formeln ”utan
annexioner och kontributioner”.
Men frågan är huruvida det
bolsjevistiska initiativet ens har
utsikter att leda fram till en modifierat
annexionslös fred, t. ex. status quo
ante? Såsom närmare skall visas
finns enligt vår uppfattning
knappast denna möjlighet.
Separatfreden.
I det läge och i den
krigskonjunktur, vi nu befinna oss, skulle freden
ofelbarligen bli mer eller mindre en
tysk fred.
Sannolikheten av en allmän
fred på grund av bolsjevikernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1917/0363.html
