Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Axelrod, Paul: De bolsjevikiska herostraternas terroristiska regim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(motståndare) äro alla medel tillåtna som äro
ägnade att moraliskt och politiskt
diskreditera dem i de stora
massornas ögon och tillintetgöra dem.
Ja, man vore rent av
förpliktad att utså hat, förakt och
misstro emot dem bland
massorna. I mindre skala har han
seden 1903 fostrat sina närmaste till
att tillgripa gentemot partiet
sådana handlingar, som jag redan för
många år sedan karaktäriserat som
partiförbrytelser och statsstreck
inom partiet. Kort sagt: vad som nu i
stor skala förövas från hans och
hans anhängares sida, förövades
kvalitativt redan för många år
sedan. Revolutionen har endast
skapat en stor arena för användningen
av hans taktik.
Redan under de första dagarna, då
underrättelserna om revolutionens
seger nådde fram till Zürich,
förklarade Lenin och hans närmaste: inom
två månader ha vi en socialistisk
regering (d. v. s. ”makten i våra
händer”). Därav kan man se, att den
nuvarande sammansvärjningen mot
demokratin icke för dem kommit
som något på något sätt oväntat,
något genom händelsernas utveckling
dem påtvingat utan som något, som
från revolutionens början
målmedvetet eftersträvades av dem. Och just
denna strävan och detta mål har
från början bestämt hela deras
hållning, hela deras taktik och deras
stridssätt icke blott gentemot
bourgeoisin i de provisoriska
regeringarna utan även gentemot alla andra
fraktioner av demokratin.
Mensjevikerna intogo en motsatt
hållning ifråga om revolutionens
problem, en hållning, som i varje
fall principiellt motsvarade vårt
program och de till grund för
detsamma liggande teoretiska
åskådningarna rörande den ryska
revolutionens borgerliga karaktär och
uppgifter. Denna motsats i uppfattningar
i frågan om maktens usurpation
erinrar i det väsentliga om den
kampanj, som Marx och Engels hade att
föra i början av femtiotalet mot
riktningen Wippich och Schapper.
Marx och Engels anklagade den
tidens tyska bolsjeviker för att
smickra det tyska proletariatet genom att
intala det, att det redan vore moget
att övertaga det politiska
herravälde. ”Vi säga öppet det tyska
proletariatet, att det ännu icke är
moget att övertaga makten, att det
ännu är alltför outvecklat, att det
behöver årtionden för att fostra sig
och förbereda sig för uppgiften att
övertaga makten i staten.” Som
bekant uteslötos Marx och Engels och
deras vänner som ”opportunister”
av den tidens bolsjeviker i London.
Men vad som då ägde rum i en
obetydlig skala och bar en jämförelsevis
harmlös karaktär, antog hos oss
stora dimensioner och tillspetsade sig
till en tragisk konflikt av historisk
betydelse.
Frånsett de ovan antydda
allmänna övervägandena hade mensjeviki
och de i deras följe stående
socialrevolutionärerna att räkna med de
konkreta exempellöst svåra
förhållanden, varunder revolutionen hade
att utveckla sig. Å ena sidan
överlämnade tsarismen som arv åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
