Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1917 - Axelrod, Paul: De bolsjevikiska herostraternas terroristiska regim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL AXELROD: DE BOLSJEVIKISKA HEROSTRATERNA. 377
även sörjt för, att den ryska
regeringen tryggade full rörelsefrihet för
dessa, när det gällde att träda i
förbindelse med spetsarna och
massorna i de socialistiska partierna i dessa
länder och för ostörda förbindelser
— med post och telegraf — med
Ryssland. I atmosfären av en dylik
massagitation skulle den ryska
demokratins fordran på en
överenskommelse mellan de allierade och
Ryssland om villkoren för ett snabbt
avslutande av kriget självfallet ha
haft en helt annan verkan än när
samma fordran ställdes endast och
allenast av den ryska regeringen till
de förbundnas regeringar.
Som bekant har en dylik
fredsaktion satts i gêmg av sovjet först
sent och med alltför ringa energi.
Bolsjevikerna voro ju från första
stund principiellt fientliga emot
inkallandet av en internationell
konferens av alla
arbetarepartier. Det gick emot deras
uppfattning. De gingo ju ut från
den förutsättningen, att kriget
endast är en prolog till den
internationella sociala revolutionen. Från
deras ståndpunkt var kampen för
freden en "paroll för präster", som
de ’ Verkliga internationalisterna’’
endast kunde betjäna sig av som ett
medel att i alla länder släppa löst
"medborgarkriget" — för att tala
med Lenin — ett medborgarkrig,
som skulle inleda den socialistiska
revolutionen. Och redan av denna
anledning kunde de "verkliga
internationalisterna" icke komma
samman med de officiella socialistiska
partierna, vilka i verkligheten vore
reaktionära makter i
arbetarrörelsen. Ja, inte ens med
zimmerwal-darna ville de ha att skaffa, emedan
Bernerkommissionens ledande man
Robert Grimm icke ville följa
Lenin i vått och torrt. — I stället för
att föra kampen över på den
internationella arenan, koncentrerade
bolsjevikerna sin fredsaktion — så
långt man nu överhuvudtaget kan
tala om en fredsaktion från
bolsje-vikernas sida — inom nationell
r a m, d. v. s. genom att bland
mas-sorna propagera för krav på den
provisoriska regeringen, som denna,,
i betraktande av det internationella
läget, icke var i stånd att genomföra
på egen hand. Men det låg just i
deras intresse att ställa sådana
ouppfyllbara fordringar för att
därigenom driva motsatsen mellan
massorna och regeringen till sin spets:
och på den vägen så hastigt som
möjligt nå den efterlängtade
diktaturen för egen räkning.
Vad nu beträffar de icke
bolsje-vikiska socialistiska partierna så ha
dessa tyvärr under de första
månaderna av revolutionen, om än av
andra orsaker, dock ingenting gjort
för att beträda den antydda vägen.
Frånsett de element, visserligen en
minoritet, som. ansågo, att den ryska
revolutionen förpliktigade den ryska
demokratin att kämpa vidare med
de förbundna mot Tyskland till
seger, var den ryska revolutionära
demokratin uppfylld av mycket
överdrivna förväntningar på vår
revolutions omedelbart revolutionerande
verkningar på proletariatet i väster.
Därjämte voro sinnena alltför starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
