Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Karleby, Nils: Statsreglering och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDÉN
handling, faller det av sig själv,
att en chablon för det ekonomiska
samhällslivets organisering aldrig
kan uppställas, och likaledes, att
socialismen aldrig ett ögonblick kan
ha ens tänkt på en
chablonmäs-sig organisering. Socialismen är
icke — i synnerhet icke i sin
marxistiska form — en patentmedicin,
utan dess åskådning är en
vägledning för människorna i det aktuella
handlandet.
Socialismen har sedan Marx
därför helt avstått från att konstruera
fixa ekonomiska samhällsformer. Den
är fastmera en social utvecklingslära.
Vad det för den gäller, är icke att
proklamera vare sig den ena eller
andra chablonen för samhällets
organisering, utan helt enkelt att föifeätta
i frihet de frön till ett kommande
samhälle, som redan under
människornas verksamhet utvecklat sig i det
nuvarande samhällets eget sköte. Det
är med andra ord att utforska de
tendenser, enligt vilka den nutida
utvecklingen strävar att gå, och på
basis av den vunna kännedomen
göra sig till utvecklingens medvetna
herre i stället för dess viljelösa slav.
Om det befinnes, att tendenserna till
ekonomisk kollektivism äro
överväldigande starka i det moderna
samhällslivet, gäller det följaktligen att
driva en politik, som låter dessa
tendenser utveckla sig med full kraft
till fullt gagn. Någon politik à tout
prix finns icke för socialismen.
Något större misstag än detta är
därför icke tänkbart, att socialismen
skulle drömma om att med statens
politiska tvångsmedel styra det eko-
nomiska livet. Det är en
vidskepelse, som det är marxismens
förtjänst att ha befriat socialismen ifrån,
att det ekonomiska livet kan styras
med politiska medel. Det är på det
ekonomiska området de avgörande
striderna mellan de stridande
produktionssätten stå. Det ekonomiska
livet har sina lagar, vilka det är
ungefär lika hopplöst att kämpa mot
som mot naturlagarna.
På denna punkt är det i själva
verket den principiella beskaffenheten av
socialismens ekonomiska politik
kommer i klaraste belysning. Långt ifrån
att med politiska metoder föra en
don quijotekamp mot övermäktiga
ekonomiska lagar, är det
socialismens uppgift att på det ekonomiska
området tillämpa samma princip som
fysikern eller kemisten på
naturvetenskapernas: att lära känna de
eko-miska lagarna för att bliva deras
herre. Lika litet som kemisten kan
godtyckligt förfara, utan tvärtom
måste följa naturlagarna, men likväl
genom sin kännedom om dessa är i
stånd att göra sig till herre över den
kemiska processen, lika litet skall
socialismen sträva att med godtycklig
politik styra och ställa. Den skall
lära känna de sociala lagarna för
att på basis av kännedomen därom
göra sig till den sociala processens
herre. Detta herradöme är frihet.
Då socialdemokratin kämpar för
makten i staten, är det följaktligen
icke därför, att statsmakten skulle
vara det mäktiga sesam, för vilket
alla dörrar skulle öppnas. Det är
tvärtom därför, att först sedan
statsmakten övergåtti de socialistiska sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
