Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Karleby, Nils: Statsreglering och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KARLEBY: STATSREGLERING OCH SOCIALISM.
i
hällsgruppernas händer, är det
konstlade politiska och juridiska motstånd
förlamat, som hindrar den
ekonomiska utveckling till kollektivism, som
försiggår ute i samhället. Denna
utveckling sker icke likformigt och
cha-blonmässigt, men den sker, och staten
måste bringas i överensstämmelse
därmed. En antydan om, vad en
förändring av lagarna om
kooperativa föreningar, en gynnsam
lagstiftning om fackföreningar, en
förändring av banklagstiftningen t. ex.
skulle betyda för att lämna de
kol-lektivistiska tendenserna fritt lopp är
nog, för att innebörden i det hela
skall bliva klar. De kollektivistiska
tendenserna i nutiden äro så
mäktiga, att staten icke behöver bekymra
sig om att med konstlade medel
framtvinga kollektivismen. Den
växer fram av sig själv. Men
staten tillkommer det att skänka
utvecklingen en tillfredsställande
juridisk form.
Självfallet tillkommer det även
staten direkt ekonomiska uppgifter.
Men aldrig andra än sådana, där
utvecklingen skapat en sådan form,
att endast statens direkta nigripande
garanterar högsta effektivitet.
För-statling till varje pris kan, såsom
redan sagts, aldrig bli socialismens
program. Socialismen känner för sin
ekonomiska politik överhuvud inga
axiom. Den måste alltid driva en
s a k p o 1 i t i k, d. v. s. besluta för
varje fall efter de särskilt
förhandenvarande faktorerna. Den är i
förbigående sagt i det lyckliga läget, att
gentemot de fasansfyllda
ångestropen för »dödande förstatling» kunna
hänvisa till, att dess föregångsmän
i de kraftigaste ordalag utdömt
förstatlingen till varje pris. Hör
vad Friedrich Engels i sin berömda
»Herrn Eugen Diihrings Umwälzung
der Wissenschaft» yttrar:
I och med trusterna slår den ekonomiska
utvecklingen om till monopol. Det
kapitalistiska samhällets planlösa produktion
kapitulerar inför det gryende socialistiska
samhällets planmässiga produktion.
Närmast sker visserligen detta än så länge till
fördel för kapitalisterna. Men då blir
utsugningen, exploateringen så handgriplig att
aen måste störta samman. Intet folk
skulle finna sig i att låta sin produktion
ledas av truster, ingen nation skulle tåla
att ett litet band kupongklippare så ohöljt
plundrade hela samhället.
På ena eller andra sättet, med eller utan
truster, måste slutligen staten, det
kapitalistiska samhällets officiella
representant, övertaga ledningen av produktionen.
Nödvändigheten härav framträder först i
de stora institutionerna för samfärdseln,
såsom post, telegraf och järnvägar.
Jag säger måste. Ty statsledning
betyder blott då ett ekonomiskt framsteg,
när de produktions- eller samfärdsmedel
det gäller verkligen vuxit ifrån
att ledas av bolag. När överförandet
i statens hand sålunda blivit
ekonomiskt oundvikligt, så innebär
denna förändring, trots att den utföres av
den nuvarande staten, att ett nytt steg
tages fram emot alla produktionskrafters
socialisering.
På senare tiden, sedan Bismarck slog sig
på att förstatliga, har en slags falsk
socialism dykt upp, som vill utan vidare
förklara varje överförande * i statens
hand för en socialistisk åtgärd. Ja, vore
statens tobaksmonopol socialism, då skulle
Napoleon och Metternich ha sin givna
plats bland socialismens grundläggare. Då
t. ex. den belgiska staten av helt alldagliga
politiska och finansiella skäl själv byggde
järnvägsnätets huvudlinjer, eller när
Bismarck utan någon som helst ekonomisk
nödvändighet löste in de preussiska
järnvägarna, helt enkelt för att bättre ha dem
i sin hand i händelse av krig, för att göra
deras personal till röstboskap åt
regeringen vid valen och allra mest för att
skaffa sig en ny inkomstkälla, som flödade
oberoende av alla riksdagsbeslut — så var
detta på intet sätt några socialistiska
åtgärder, varken direkt eller indirekt,
varken medvetet eller omedvetet. Med sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
