Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Karleby, Nils: Statsreglering och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KARLEBY: ST ATS REGLERING OCH SOCIALISM.
varigenom dess »småfolks»-karaktär
starkare markeras och det
socialistiska inslaget blir kraftigare. En fast
åskådning kommer liberalismen
aldrig mer att vinna; den pendlar
mellan kapitalism och socialism och
speglar därmed obeslutsamheten och
obestämdheten hos mellanlagren i
samhället. Sannolikt kommer i
framtiden det liberala partiet — om det
nu skall bestå i svensk politik — att
tvingas till en radikalare
småfolksorientering än hittills,
sammanhängande därmed, att efter demokratins
seger de mera kapitalistiska
elementen kommer att draga sig över till
sitt naturliga politiska hem.
Det är icke blott på det
ekonomiska och sociala området,
liberalismen företer bilden av ytterlig
obestämdhet och oberäknelighet. Det är
även på det politiska. Då nu t. ex.
Dagens Nyheter med en
axelryckning söker avfärda vår påvisning i
Tidens föregående häfte, att den
borgerliga demokratin strängt taget är
censusdemokratin, och framställer
det som en självklarhet att
liberalismen alltid velat full politisk
demokrati, räcker det att däremot
hänvisa till ett par kända fakta. Louis
de Geer representerade på sin tid
liberalismen, men den demokrati han
lät genomföra var en typisk
censusdemokrati, som uteslöt hela det
egentliga arbetande folket. Detta
var då liberalt. Vid
rösträtts-reformen 1907 var den liberala
demokratin något annorlunda
beskaffad, men alltjämt höll den sig si så
där mitt emellan. Då var
liberalismen annorlunda. Ännu 1918 på
våren bestod den liberala demokratin
av lika rösträtt, och först på hösten
1918, under trycket av de väldiga
rörelserna bland Sveriges folk och
ute i världen, blev liberalismen
politiskt fullt demokratisk. Något slags
evigt demokratiskt sinnelag har
tydligen icke varit liberalismen beskärt.
Den har blivit demokratisk i samma
mån, som partiets sociala underlag
förändrats från exklusiv överklass till
småfolk.
Liberalismen är icke längre en
åskådning, utan det som nu söker sig
fram under namnet
»socialreformatorisk liberalism» är i själva verket
snarare en slags fusksocialism,
medelklassgruppernas trevande försök
att utan att bekänna sig till
socialismen finna en utväg ur den växande
kapitalistiska monopolmaktens allt
hårdare tryck. Men det som fanns
av bestående värde i den klassiska
liberalismen, har övergått till och
utvecklats av socialismen i enlighet
med tanken, att
alle gode Tanker, de kan slet icke dö,
för endnu bedre Tanker er spiret ur
deres Frö.
Den hisklige socialistiske djävulen
bör följaktligen kunna få ro efter
sin långa och ansträngande
arbetsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
