Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Oljelund, Ivan: Till frasens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777/ frasens psykologi.
För TIDEN av IVAN OLJELUND. s
Är ej frasen djävulens
materia prima, från vilken all
falskhet, svaghet och styggelse
kommer, från vilken ingenting sant
kan komma?
Thomas C a r 1 v 1 e.
Vad är kultur? Ångplogar och
Snällpressar, lokomotiv och
gnistte-Iegraf, Bleriotplan, tanks och
jättekanoner? Javäl; men kultur är först
och sist, inåt och utåt, tuktan —
tuktan av människodjuret.
Att stänga in djuret i människan i
järnbur och hålla vakt dag och natt
utanför dubbla dörrar — det är kultur;
att bemästra och disciplinera kaos
i hjärnorna och själslivet och
hårdhjärtat slå dövörat till för den listigt
tiggande sentimentalismens
ödmjuka röst ur jorddjupen, som vi
lämnat — det är kultur; att icke
förtröttas vid slipstenen, att slipa sin
själs diamant, ärvd av förfäder
genom sekler, upphämtad ur
svindlande djup, ren, klar, glänsande —
det är kultur; således tuktan,
vilddjurets i människan tuktan, tuktan av
själslivets kaos, den inre
»diamantens» fintukt — det är i sanning vad
vi mena med kultur.
Att somna utanför den där
järnburen och lägga piskan ifrån sig; att
glömma sig och medlidsamt och öm-
kande lyssna till den där ödmjukt
listiga, lata rösten ur jorddjupen och
skänka kaos eftergift; att förtröttas
vid slipstenen och ansvarslöst skjuta
ifrån sig sitt arbete, som om ej allt
berodde därpå — det är någonting
som aldrig borde förlåtas.
När det är krig, äro reglarna
slagna från burens grindar, är kaos
i vilt och fritt uppror, slipstenen
krossad i spillror — när det är krig,
ja, även när det är revolution, ty
båda äro i och för sig onda och
kulturvidriga så länge» de pågå.
Att kriget och tyvärr även
revolutionerna, släpper människodjuret
rytande mot Kulturen, erkänna numera
de flesta. Men att vilddjuret
dessförinnan, i fredstid, hålles vid gott hull
av nitiske utfodrare är icke lika
allmänt erkänt. Men så är det. Och
fodermarsken heter
FRASEN.
Frasen — med alla sina
gradationer — tillhör det offentliga livet.
Det offentliga livet tillhör mängden,
är mängdens liv. Mängden är »det
osanna», säger Kirkegaard.
Mängden är naturligtvis icke
blott vad Kirkegaard säger den
vara — nej, men vad den i icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
