- Project Runeberg -  Tiden / Elfte årgången. 1919 /
13

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Oljelund, Ivan: Till frasens psykologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVAN OLJELUND: TILL FRASENS PSYKOLOGI.

13

Kirkegaards mening är skall här
lämnas åsido för vad den i
Kirkegaards mening är.

Mängden är det osanna, mängden
är ett abstraktum, mängden är icke.
Mängden har inga händer, intet
hjärta, intet ansvar, intet förnuft.
»Tag det högsta, föreställ dig
Kristus — och hela människosläktet, alla
de människor som blivit födda och
skola födas; men situationen är
enskildhetens, att såsom enskild, i en
öde omgivning ensam med honom,
såsom enskild träda fram och spotta
på honom: den människa är icke
född och blir det aldrig, som hade
mod eller fräckhet att göra detta;
detta är sanningen. Men när de
blevo mängd, då hade de mod till
det — fruktansvärda osanning!» Den
enskilde vågade icke spotta på den
korsfäste, blott mängden vågade.
Men det var icke mängden som
spottade, det var den enskilde, gömd
i mängden, bakom mängdens rygg,
d. v. s. bakom sin egen rygg! Det
är just lögnen, den stora fegheten,
immoraliteten — enskilt handlande
under mängdens ansvar, det är:
under ingens ansvar, utan ansvar.

För Kirkegaard, för vilken den
enskilde var sanningen, mängden
lögnen, för honom, som allvarligast av
alla krävde tuktan av den enskilde,
var mängden, som befriar den
enskilde från ansvar, tuktan, plikt,
ånger och undansticker honom
bakom sin egen rygg — för Kirkegaard
var mängden det hedniska, det
vidriga, själva Urfördärvet, ur vilket allt
ont kommer, fienden till kulturen, som
är av den enskildes, av männi-

skans art. Och har han icke rätt?
Om all samhällskultur blott kan
byggas på personlig kultur, om
personlig kultur är betingad av den
enskildes självövervinnelse och hårda
tuktan av djuret i människan och om
»mängden» bortsnillar just den
enskilde och hans ansvar — har då
icke Kirkegaard rätt?

* *

*



Liksom mängden ur den enskildes
(Kirkegaards) synpunkt är det
osanna, är frasen, mängdens
tillhörighet, kvintessensen av det offentliga
livets fördärvliga sidor, en förförisk,
fördärvlig lögn. Ur frasen kan intet
gott och sunt komma; så länge
folkmötestalen till tre fjärdedelar bestå
av fraser är kulturarbetet hopplöst.
Varje fras, utslungad till mängden
från tribun eller press, är ett filhugg
i gallret som håller människodjuret
fånget.

Ur vilka psykologiska faktorer
framkommer ett vanligt, till tre
fjär-delar av fraser bestående
folkmötestal?

Här bortses naturligtvis från den
kategori av tal som är direkt
undervisande, i vilka fall talaren
vägledes av sin kunskap om fakta;
jag håller mig till den vida ymnigare
talflora, som ränner upp ur en
subjektiv samverkan mellan talare och
publik, kort sagt: den oratoriska
urskog som breder ut sig på parti- och
socialpolitikens vidsträckta areal.

En vanlig partipolitisk talare
bygger merendels sin framställning dels
på större eller mindre, sällan
grundlig, kännedom om vissa faktiska för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1919/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free