Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Oljelund, Ivan: Till frasens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN OLJELUND: TILL FRASENS PSYKOLOGI.
15
med den enskilde åhöraren — också
skall reflektera sig i vad som säges
och bestämma talets kvalitet. Blott
den talare, vars föredrag är så
beskaffat, att det kan avlyssnas av en
enda människa med moget omdöme,
borde tillåtas uppträda offentligt.
Hans tal blir då icke ett lögnaktigt
orerande — för all del: ofta bona
fide — eller ett frasernas fyrverkeri.
Förhållandet är analogt
beträffande den agitatoriske skribenten
och partiinbitne tidningsmannen:
vid skrivbordet tillverkas de mest
oförsynta, luftladdade fraser,
präglade av sin fantasilöse upphovsmans
brist på omedelbar publikkontroll.
Detta om talen i allmänhet,
anlagda efter mängdens mått för
mängden, fria från det individuellas inre
och yttre tuktan och som sådana
kulturupplösande i andlig, sträng
mening. Nu till fraserna, talens
klimax.
Alla fraser äro, rätt betänkt,
givetvis inte av ondo och upplösande för
den enskildes andliga karaktär. Ofta
står den enskilde över sin fras. Alla
fraser äro inte heller »gefundenes
fressen» för mängden, godbitar åt
människodjuret. Stundom är en fras
det populära uttrycket för en
sanning, en blixtillustration av ett
förhållande, en karrikatyr på ett faktum.
Men den populära förenklingen i ett
slagord, karrikatyren i en fras,
illustrerar i sin tur en icke tilltalande
situation: att förenklingen är
berättigad, d. v. s. att den allmänna
fattningsförmågan ligger på en låg nivå.
Mogna, myndiga människor, ha icke
behov av fraser, för dem är frasen
en intellektuell styggelse. Men
mängden behöver dem. En fras kan
alltså göra god tjänst en viss tid.
Men blott en viss tid: överlever
frasen sig själv, blir den en lögnaktig,
skadlig faktor. Tyvärr överleva
fraserna alltid sig själva. Deras
första upphovsmän, som ville med dem
tjäna sin sanning, förmå sällan
förinta sina skapelser; andra, som oftast
icke ha förstått dem, förälska sig i
dem och vårda och föda dem nitiskt.
Fraserna, som äro att likna vid
blyvikter vid de högst utvecklades
tankar, äro alltså i grund och botten
något neddragande, något ont. De
tomma, innehållslösa fraserna äro
bara bly utan vidhäftade tankar, rena
struntet.
En frasens psykologi är ännu icke
skriven, men den borde skrivas.
Materialet giver sig själv dag från dag.
Medan vi vänta härpå —och
förmodligen få vi vänta länge — en liten
axplockning.
DEN OKUNNIGA FRASEN.
I vår demokratiska tid, som vällt
ett otal människor fram till
offent-heten medels det tryckta och talade
ordet, har den okunniga frasen en
väldig mängd trädgårdsmästare.
Denna fras är djärv och tilltagsen,
den sätter en ära i att hänsynslöst
förakta sådana begrepp som
kunnighet, eftertanke, verklighet, fakta. Den
är sig själv nog i sällsynt hög grad.
Den löser alla problem innan den lärt
«
känna dem, ofta även sådana
problem, som icke existera. Men den
är sympatisk, emedan den är
hänförd, uppriktig, ungdomlig och blå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
