Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Linder, Erik: Marx' ställning till frihandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDER: MARX’ STÄLLNING TILL ERIHANDELN.
25-
hålle av detta skäl ernå en bättre och
tryggare existens. På grund av detta
samhälles allmänna karaktär kommer
frihandeln i stället att försämra deras
ställning. För att bättre förstå Marx’
argumentering, torde lämpligen
några antydningar om kapitalismens
väsen, som Marx fattat det, böra
göras.
Utvecklingen i det kapitalistiska
samhället karaktäriseras å ena sidan
av att de huvudsakliga
produktionsmedlen ägas av ett fåtal medlemmar i
samhället, å andra sidan av tillvaron
av ett egendomslöst proletariat, som
i antal regelbundet överstiger det
behov av arbetskrafter, som kapitalet
behöver för att kunna förräntas.
Detta av Marx med termen
»kapitalförhållandet» betecknade
tillstånd har ursprungligen uppstått
genom icke ekonomiska krafter (våld,
klasslagstiftning o. s. v.), men det
vidmakthålles och tillspetsas i det
kapitalistiska samhället genom
kapitalets ackumulation. Ökas
produktivkapitalet av den alltjämt flödande
strömmen av mervärde, lägges
grundvalarna för en ytterligare försämring
av proletariatets ställning.
Produktionen omlägges nämligen till
stordrift, och i tävlan med denna kunna
hantverkerier och småindustrier icke
bestå. De gå under, och deras
innehavare uppgå i proletariatet.
Maskindriften undantränger
handarbetet, och nedsätter eller upphäver
kravet på speciell yrkeskunskap.
Följden blir en skärpt konkurrens inom
proletariatet om arbetstillfällena.
Hand i hand med stordriften går ett
växande tvång att producera för en
marknad, vars behov äro okända..
Det anarkiska elementet i det
kapitalistiska hushållssystemet vinner i
betydelse och framträder på
marknaden i våldsammare och tätare
konjunkturrubbningar. Härav minskas
tryggheten på arbetsmarknaden, men
befordras kapitalets ackumulation
med dess ovan antydda följder.
Den nu skildrade utvecklingen är
en frukt av kapitalismens allmänna
karaktär. Innan vi upptaga frågan,
huru frihandelns och
protektionismens stadigvarande inflytande
på denna utveckling gestaltar sig, skall,
den omedelbara inverkan på
arbetslönen vid övergången från
tullskyd-dad spannmålsproduktion till
frihandel något belysas.
Marx ansluter sig härvid till den
numera av ingen nationalekonom
motsagda uppfattning, som Ricardo
i följande ord givit uttryck åt, och
vilka Marx återge: »Om vi istället
för att hos oss skörda spannmål
upptäckte en marknad, där vi kunde
anskaffa densamma till ett billigare
pris, så skulle i detta fall lönerna
sjunka och profiten stiga. Prisfallet
på jordbruksprodukter minskar icke
blott de i jordbruket sysselsatta
arbetarnas löner utan också lönerna
för alla dem som arbeta i handel och
industri.» Innebörden av citatet är
ju den, att om konsumenterna i ett
land finna det förmånligare att hämta
sin spannmål utifrån (exempelvis på
grund av spannmålstullarnas
upphävande), kommer sädesodlingen på
den sämsta jorden på grund av
prisfallet att gå med förlust och upphöra.
Den ledigblivna arbetskraften ökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
