Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Hedén, Erik: Opartisk religionsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN: OPARTISK RELIGIONSUNDERVISNING. 29
lidsläge blir ordnandet av den
statliga religionsundervisningen ett
särskilt svårt problem. Dock ej så svårt
som det först synes. Ty två
utgångspunkter för problemets lösning äro
lika lättfunna som oryggliga: de heta
dels sanningskravet och dels
kravet på etisk fostran
såsom en undervisningens
huvuduppgift. Här skall ett försök göras att
antyda hur dessa krav kunna
tillgodoses.
1. GRUNDLÄGGANDE
SYNPUNKTER.
Sanningskravet måste hävdas med
särskild skärpa i vår tid just på grund
av de religiösa meningarnes otaliga,
växlande och inbördes kämpande
mångfald. Det är rent otillbörligt att
staten bland alla dessa meningar
skall utvälja en, vilken i vårt land
råkar hava en för övrigt rätt kort
hävd för sig, och inpränta den som
absolut sanning.
Religionsundervisningen sådan den nu påbjudes är
icke ett problem, utan en skandal.
Den negativa sidan av saken: att
intet osant eller ovisst får i
religionens namn utgivas som ofelbart sant,
den sidan är klar. Men saken har
ock en positiv sida. Mänskligheten
behöver ledning i sitt religiösa
sökande. Den behöver ledning för att
undgå religiös övertro, ledning också
för att undgå dogmatiskt fritänkeri.
Denna ledning kan den erhålla på
två sätt. Dels genom tankeskolning,
vunnen medels naturvetenskap och
filosofi. Den naturvetenskapliga
undervisningen sysselsätter oss icke
här. Men filosofin har alltid utgjort
ett gränsområde till religionen, och
nu, då religionen mist sin gloria av
gudomlig auktoritet, är tiden inne att
även i skolundervisningen erkänna
filosofin som religionens utfyllnad och
probersten. Dels måste ock den
sökande människoanden för att få
ledning gå till historien. Vill man bilda
sig en egen livsåskådning, är intet
nyttigare än att utforska hur andra
gått tillväga och lyckats eller
misslyckats i samma strävan.
Skolundervisningen måste alltså för att
till-fyllestgöra nutidsmänniskans krav
vara historisk och, i enlighet med
vad nyss sagts, giva en aning både
om religionens och filosofins historia.
Vad sedan etiken angår, så
nämndes det nyss att religionen alltjämt
utövar en etisk inverkan som icke får
underskattas. Men man får ock
minnas att denna inverkan ingalunda
enbart härrör av religionens egen kraft.
Man får minnas att all etisk
undervisning som vår ungdom hittills fått,
har den fått i samband med
religionen. Mycket av de goda intryck den
rönt genom rent etiska lärdomar har
alltså utan vidare gottskrivits
religionen. Religionen lånar och lyser
med etikens fjädrar. Dessutom är
uppenbart religionens, i vart fall den
i skolorna inlärda religionens, etiska
uppfostringsvärde starkt på återgång.
Detta är en självfallen följd av den
oro, strid och osäkerhet som f. n.
behärskar det religiösa området.
Etiken förklaras i skolorna stå i ett
nödvändigt sammanhang med religionen.
När då skolbarnet växer upp,
kommer ut i världen och, som ideligen
sker, glömmer eller förkastar religio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
