Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1919 - Hedén, Erik: Opartisk religionsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TIDEN
nen, får etiken endast allt för lätt
följa med. Därför måste etiken ju
förr diess hellre frigöras från den
religiösa auktoriteten, eljes stå vi snart
inför faran att statens skolor
uppfostra barnen till etisk nihilism.
Helt frigöras från religionen kan
dock den etiska undervisningen icke.
Ty etiken har, historiskt sett, i stor
utsträckning haft en religiös
grundval, och undervisningen i etik bör,
även den, vara historisk. Att smälla
ihop en katekes i moral är en föga
lockande uppgift, och tänker man sig
detta uppdrag givet åt en kunglig
kommitté av känd och alltjämt
oförtrutet nyttjad art, måste man rysa.
Barnen lära sig ock, enligt en
gammal pedagogisk erfarenhet, vad de
böra inhämta mycket bättre genom
härmning än genom läxor och
påbud. Därför bör undervisningen i
etik äga den formen att man ställer
inför barnen en rad höga sedliga
förebilder, i form av människor som
verkligen levat och i just den form
vari de levat. Det är genom dessas
liv och läror barnen skola läras
sedlighet. Men då många av dessa
sedliga gestalter varit religiösa, måste
undervisningen i etik komma i nära
samband med den religionshistoriska
undervisningen.
Dock finns det ju många
mänsklighetens sedliga hjältar som icke varit
kristna, ja stundom icke religiösa
alls. Skola de utlämnas? Nej visst
icke. Men på detta sätt blir ju den
etiska undervisningen inbördes
mot-stridande? Ja det blir den i viss
mån — och det måste den bliva.
Både sanningskravet och den peda-
gogiska omtanken, som inser faran
att säga mer än man kan stå för, lär
oss det oriktiga i att på ett så
ytterst osäkert och individuellt
växlande område som etikens fastslå
undantagslösa, evigt giltiga bud.
Framförallt måste barnen få veta att den
religiösa grunden till vissa etikers
förkunnelser är särskilt omstridd och
oviss. Från religionen kan etiken ej
helt lösgöras men väl från den
religiösa auktoriteten.
I undervisning liksom överallt
eljes är det mycket bra att kunna
anknyta till det hävdvunna, till
traditionen. Därför bör den etiska
undervisningen främst anknyta sig till den
etiska källa ur vilken Sveriges folk
av ålder är vant att hämta goda
maningar och ingivelser, nämligen
den bibliske Jesus. Därför bör ock
den religionshistoriska
undervisningen främst syssla med
kristendomen. Men man får minnas, att
Västerlandets kulturtradition visst icke
enbart eller ursprungligast stammar
från kristendomen. Dess djupaste
rötter utgå, vad nu idéerna angår,
från den helleniska antiken. Den
traditionen har dock småningom
övergått till att bliva endast en de
högre ståndens tradition och håller
för närvarande även bland dem,
särskilt hos oss, mer och mer på att
utplånas. Likväl borde just i vår tid,
då frihetens och demokratins idéer
mer än någonsin blivit
kulturframstegets ledstjärnor, den antika
tradition, som fostrat dessa idéer, mer
än någonsin komma till heders. Så
mycket är i vart fall klart, att
någon väsentlig skillnad mellan över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
